full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Marie Lönngren: Maktkamp och tävlan, eller Guds kärlek?

by Radio Tio | okt 30, 2014

Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. "1 Joh. 4: 7 (Folkbibeln)

Jesus hatade orättfärdighet och älskade rättfärdighet mer än någon annan . Därför kunde han ge sitt liv. Därför kunde han älska in i döden. Därför kunde han ge allt. Därför kunde han älska sina fiender.

Han var älskad med en fullkomlig kärlek utav sin Fader i himlen. Därför kunde han ge vidare den kärleken. Han hade valt att ta emot den kärleken. Han hade inte stängt sitt hjärta utan öppnat det så att Faderns och Den Helige Andes kärlek kunde fylla honom.

Det står att hans kärlek är utguten i våra hjärtan genom Den Helige Ande. Om du är Guds barn har du fullständig tillgång till detta. Detta är vad som är den stora skillnaden mellan Guds barn och de som vandrar i mörkret.

Om du är ett Guds barn och fortfarande vandrar med oförlåtelse och saker som du har emot andra, så vill din underbare Far sätta dig fri och visa dig vad du har fått < 3 Därför som han har älskat och gett av sin kärlek ska vi också älska varandra.

Men vi kan inte älska om vi inte har öppnat våra hjärtan och tagit emot hans kärlek. Då har vi ingen kärlek att ge. Då är vi istället fulla av rädsla och fruktan. Då blir det denna rädsla som får inflytande över våra liv och styr våra handlingar och motiv. Det står att Guds kärlek driver ut all fruktan.

När jag var i en församling för några år sedan och hade en lovsångskonferens så under ett möte när vi flödade med den Helige Ande i musiken och sången, kören stod på scenen och vi bara var inför Guds ansikte under hela samlingen. Då kom en ny sång, då och där direkt från himlen som alla stämde in i:

"Gör våra hjärtan mjuka, gör våra hjärtan mjuka, så vi kan se vad du gjort för oss."

Jag har tyvärr mött så mycket hårda hjärtan bland oss kristna. Människor som har stora tjänster och är ute och evangeliserar och predikar för att uppbygga Kristi kropp att vinna världen. Men deras hjärtan är hårda mot sina syskon i kroppen.

Det är en maktkamp om så mycket. Att få synas, att få ha sitt revir. Att få vara den som leder och bestämmer. Det finns en sund integritet men det finns inte plats för världens ande som slickar uppåt och slår nedåt. Karriärslystnad på andras bekostnad. Nej! Nej! ”Mitt rike är inte av denna världen”, säger Jesus!

Jag menar inte att jag själv inte har gjort mig skyldig till vad jag skrivit här. Det är just därför också jag kan skriva detta. Jag har levt i denna fruktan. Jag har varit i denna tävlan. Men tack och lov så har jag fått uppleva att Gud har gjort ett verk i mig. Det handlar ju också om sen att bevara sitt hjärta mjukt. Det känns inte lätt att skriva om detta därför att jag kommer till korta så ofta, och säkert mer än jag ser själv, förstår och kommer ihåg.

Vi får börja att verkligen öppna upp våra hjärtan varje dag för Faderns Sonens och den Helige Andes kärlek, låta Gud få göra sitt verk i oss så han sen kan göra sitt verk genom oss.

Det är detta som händer när vi kommer till vår Fader Gud, Jesus Sonen och den Helige Ande. När vi prisar honom från våra hjärtan, som David i Psaltaren utguter vårt hjärta inför Gud. Inte döljer något; utan djup ropar till djup.

Jesu blod renar oss från all synd : ), och vi får ta emot hans ljuvliga underbara kärlek : )
Tillbedjan och lovsång är ingen teknik, det är en livsstil. På frukten ska ni känna trädet säger Jesus

Kram från Marie

Leave a comment