full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Dag Bergkvist: Kärlek som bryter ner murar

by Radio Tio | nov 27, 2014

Musik är ett ett fantastiskt uttryckssätt, ett globalt och gränsöverskridande språk som når in i alla våra hjärtan oavsett kultur och nationalitet. Jag skulle vilja säga att musik med stor sannolikhet utövar ett ännu större inflytande än det talade ordet när det sätts i sin rätta plats, säkert delvis på grund av att musiken är ett slags tonsatt budskap. Musikens toner bär budskapet rakt igenom barriärer av betong och järnridå såväl som genom oss människors tuffa fasader och hårda hjärtan. Den bryter ned murar och hårdhet.

Precis som framfarten hos en jättelik rivningskula bryter sig musiken rakt igenom våra intellektuella murar och placerar sig själv rakt in i vardagsrummet hos vår själ. Där huserar den efter eget tycke. Så också de värderingar som den paketerats med.

Musiken är vill jag påstå det fenomen som har störst påverkan på varje individ idag. Musikens tillgänglighet har heller aldrig varit större än den är idag. Hur musiken påverkar oss avgörs av den källa som inspirerat den. Det är ingen hemlighet att denna världens ande har sina marinettdockor för att introducera ”den nya världsordningen”.

En handfull artister är idag handplockade för att promota detta rike. De säljer sin själ till Babylons ande för en omåttlig rikedom och berömmelse. Du hittar dem direkt så fort du tittar på internet, radio eller tv. Dessa marionetter kan vilseleda massorna bort från sanningen, men de kan aldrig utsläcka vår längtan efter den - sanningen alltså. I ditt och mitt, ja alla människors själar finns ett omättligt behov av något alldeles speciellt. Detta finns inbyggt sedan den fullbordade skapelsens första gryning och människan kommer aldrig att hitta sig själv förrän hon funnit denna heliga ”graal”.

Genom historien har detta varit den röda tråden hos otaliga poeter och författare, sångare, musiker och kompositörer, ja detta är hela den röda och eviga tråden hos varje man och kvinna, pojke och flicka, nu levande på jordens yta såväl som de i alla generationer före oss. Denna tråd vars ena ände är orubbligt fastbunden i djupet av våra hjärtan löper ända upp till himmelen där den är oupplösligt bunden till den Allsmäktes eget hjärta.

Vad talar jag om? Jag talar om kärleken. Kärleken är inte bara något vi som människor ger som en ”substans” bland allt annat här i världen. Den är faktiskt det högsta och starkaste sammanhållande bandet som överhuvudtaget existerar i universum.

Kärleken är evig, och Gud är kärleken. Kärleken är det band varmed Gud den Allsmäktige själv håller samman hela skapelsen. Det är också Guds kärlek som får oss att vilja vända om till honom. Inget annat. Guds kärlek bryter ned ALLA murar.

Faktum är (och detta är vad jag egentligen vill komma fram till) att ingen av oss kommer undan. Den röda tråden finns där. Religiös eller ateist. Laglydig eller anarkist. Kristen eller satanist. Muslim eller buddist. Liberal eller konservativ. Fascist eller kommunist, eller vilken annan ”-ist” som helst. Det finns inga barriärer som kan utestänga den verkliga kärleken.

Faktum är att hos alla människor oavsett om de har en tro på Gud eller inte, så uttrycker de ett behov av och längtan efter kärlek. Därför vinner kärleken alltid. Därför finns det också så oerhört mycket musik som talar om den sanna kärleken. Musik som idag klassas både som religiös eller profan. Kärleken finns alltid där. Gud finns alltid där. Kärleken förgår aldrig.

”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 8:38-39)

Leave a comment