full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Emilia Lindberg: Jul, jul, strålande jul!

by Radio Tio | dec 09, 2014

”Inget är som väntans tider”, brukar man säga. ”Den som väntar på nått gott..” osv är vanliga ordspråk. Nu väntar vi många på julen. Ledighet, vila, familjetid, glädje, mysiga kvällar, snö, god mat, tända ljus, gåvor etc. Mycket kärlek och uppmuntran förväntar vi oss att få och att få ge. Men hur har vi det nu egentligen? Nu när vi väntar..

Är det inte så att många av oss just nu är på upploppet, på sista sträckan med allt som ska hinnas? Man lägger i den där växeln som egentligen inte finns och som man inte vet var den kommer ifrån, krafterna är ju egentligen slut? Men det går, varje år. Och när vi springer i mål med andan i halsen och har hunnit både handla mat, julklappar, målat naglarna röda och gått på julkonsert så flyger de lediga dagarna bort med en väldig fart. Vart tog julen vägen? Vad hann vi med? Är det redan nytt år igen?

För att julen ska få bli den tid som vi önskar tror jag vi behöver finna vila i tiden som är nu, innan. När vi var små firade vi alltid julafton hos mormor och morfar. Nerverna var på spänn redan när julkalendern började första december för vi visste vad som väntade. Så när julafton väl stundade var vi som uppskruvade polkagrisstänger och kunde verkligen inte vänta längre! Då brukade mamma säga i bilen på väg till julaftonsfirandet, lite förmanande: ” - Det är nu ni ska njuta flickor, nu när ni har allting kvar.”

Jag minns att jag tittade på Sofia som satt på andra sidan i baksätet på sin bilkudde och hon tittade på mig, och vi bytte blickar med frågande ansiktsuttryck. Hur kunde hon säga så? Vad menade mamma med det? Det var ju nu vi skulle äta snabbt, kanske en köttbulle, lite rödbetssallad och en halv potatis på sin höjd, för att efter Kalle Anka så fort som möjligt komma fram till det viktigaste, tomten och julklapparna.

Idag kan jag förstå vad mamma försökte förmedla. Det är tiden nu, när vi väntar, som är viktig att vi tar till vara på, att vi landar i. Därför firar vi advent, för att vi väntar på hans ankomst. Tiden nu är dyrbar, den vill säga oss något, förbereda oss på vad som komma skall. ”När de befann sig där var tiden inne”, säger Bibeln i Luk 2:6 om när Jesus skulle födas. Processen var färdig, och stunden var kommen.

Men tiden innan var förberedd, uttänkt och avgörande för utgången. Jesus föddes när tiden var inne och jag tror att när Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det, så tänkte hon tillbaks till den stunden då ängeln först besökte henne och fram till den platsen där hon nu var. Hur hela processen i med och motgång hade blivit och resulterat i.

Även om den här tiden är jäktig för mig också med julkonserter, julens sånger, julmarknad, Lindbergarnas Jul och juldagskonsert för att nämna lite, så försöker jag med ett lite stressat schema att finna ro den här månaden. Se december som en landningsbana inför julen. Vi måste ta tillvara på tiden innan julens tre dagar.

Så om du sitter där med inköpslistor, trött och har mängder med måsten som hänger över dig, så vill jag att du gör en sak nu. Ta en kopp kaffe, sätt på en favoritjulsång och stanna upp en stund för att ta in att vi faktiskt är i väntans tider! Du kommer hinna, det blir jul i år igen!

Leave a comment