full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Ingalill Vaim: En ängel kom med en hälsning

by Radio Tio | dec 22, 2014

I adventstiden dekorerar många sina hem med både tomtar och änglar; och jag tillhör de som älskar att pynta för advent och ta fram mina fina änglar som jag har fått, både av min mor och även som nära vänner har gjort själva. Det var en ängel som kom med budskapet till Maria att hon skulle bli havande med Guds Son, Jesus Kristus, och det var en Herrens ängel som uppenbarade sig för herdarna på marken och förkunnade Hans födelse i Betlehem.

Bibeln är fylld av berättelser om hur änglar kom till människor med budskap från Himlens Gud, och nu vill jag berätta för er när jag fick ett besök av en ängel och på vilket sett det gick till. Vi bodde i Lerum utanför Göteborg vid den tiden, och efter en tuff och svår sjukdomstid blev det en rutin för mig att gå ut och gå varje dag. Jag behövde få tillbaka styrka i min kropp bland annat, men samtidigt utvecklades detta också till mina dagliga bönevandringar.

Jag insåg efter vart att jag tränades i att vara uthållig i bönen; att inte basera min relation med Gud utifrån mina känslor men att lita på Hans löften och Hans trofasthet att verka i mig både helande och läkedom till kropp och själ. Det var en vacker sträcka jag brukade gå rent naturmässigt, och det fanns en backe som förde mig ner till ett badvatten, och där brukade jag stanna till många gånger. Under lång tid, ja flera veckor hade jag hållit fast vid Guds ord, tackat Honom för Hans trofasthet emot mig, mitt i det att jag inte kände något av Hans närvaro. Ibland undrade jag för mig själv om Gud hörde mig överhuvudtaget?  

En dag då jag kom till samme backe hände något! Jag trodde någon hade kommit ifatt mig, för plötsligt hörde jag en röst. Jag även vände mig om snabbt för att se vem det var, men ingen fanns där. Fastheten och tydligheten minns jag än idag, och detta är vad rösten sa: "Jag har ett budskap till dig från den Högste Guden. Dina böner är hörda"! I samma stund som budskapet kom såg jag för min inre syn två kupade händer framför min mun. Jag fick en stark känsla av att detta var en ängel, och jag var som fastfrusen där jag stod, med tårarna rinnande nerför mina kinder.

Om ni bara visste hur mycket jag funderade över vad ängeln sa, och om det verkligen var en ängel, och varför jag såg dessa två kupade händer? Flera månader senare lät Gud mig få en bekräftelse. Jag var på besök hos en väninna i Norge, och en kväll skulle hon predika i ett möte. Jag följde så klart med henne. Medan hon predikade så råkade jag slå upp Uppenbarelseboken 8 och började läsa för mig själv. Jag höll på att ropa högt när jag kom till vers 4, där det står så här: "Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns HAND upp inför Gud"!

Jag hade aldrig sett detta förut, men där läste jag precis vad jag hade hört och sett den dagen då ängeln kom med sitt budskap till mig. Gud visste om mig, varje bön jag någonsin hade uttryckt fanns och finns i böneskålarna inför Honom. Jag önskar så att du skall bli uppmuntrad när du läser min berättelse. Uppmuntrad och stärkt i att aldrig sluta be till Honom som alltid hör oss när vi ber, oavsett hur det ser ut eller känns, eller även när vi inget känner av Guds närvaro. Varje bön samlas upp och blir till rökelse som stiger från ängelns hand, och när tiden är inne kommer ditt bönesvar.

Leave a comment