full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Cecilia Claesson: Lovsång kan förändra situationen

by Radio Tio | jan 01, 2015

Musik är väldigt speciellt för mig. Den kan lyfta mig när jag är nere, den påverkar mig när jag kör bil (uppåt-tempo-musik och polisen är inte någon bra kombination!). Men det finns en typ av musik som får mitt hjärta att slå extra hårt, det är lovsång. Något vackrare och starkare finns inte, tycker jag. I lovsången får jag nämligen möjligheten att tillbe min Gud, i lovsången får jag tillfälle att verkligen säga hur mycket jag älskar Honom, som har gett sitt liv för mig. Och lovsången är också ett mäktigt verktyg i kampen mot den onde.

Har du det jobbigt i ditt liv just nu? Är sjukdom eller problem dig övermäktiga? Då är mitt tips till dig att ta till lovsången. Sätt på en lovsångsCD och bara njut. Guds närvaro är fantastisk och kan både hela och styrka dig, vad du än står i för motgång. Om du orkar – sjung med och ge dig hän till Gud i lovsång. Om du inte kan texten på lovsången du lyssnar till, lovprisa Gud med egna ord. Våga gå emot dina känslor av uppgivenhet, våga gå emot ditt bekymmer! Känslor är starka men har ingenting att göra med huruvida Gud kan göra ett mirakel i din situation eller ej. Han har all makt! Han har ALLT under kontroll!

I andra Krönikerboken kapitel 20 står det att en stor skara av krigsmän kom för att strida mot Josafat och Guds folk. Det står i vers 3 att Josafat greps av fruktan eftersom han insåg att situationen var omöjlig, hans här hade ingen chans emot fienden. Vidare kan man läsa om hur Josafat tillsammans med folket gick in i bön och fasta och rådfrågade Herren om hur de skulle göra eftersom man insåg att det bara var Herren som kunde rädda dem.

Ibland är våra bekymmer så svåra att den enda utvägen är att Gud griper in. Josafat använde lovsången som sitt främsta vapen. I vers 21 kan du läsa hur Josafat ställde lovsångarna framför sina soldater när de tågade ner mot sina fiender. Josafat visste att lovsjunga och ära Gud är mäktigt. I vers 22 står det att när lovsångarna började sjunga, lät Herren ett angrepp komma bakifrån som slog Israels fiender till marken. Att proklamera ut Guds storhet genom lovsång är starkt!

Du och jag har fått Bibeln som en hjälp i vår vardag. Gör som Josafat gjorde, använd lovsången i ditt liv till att proklamera ut Guds makt och härlighet över ditt bekymmer! Då kommer ditt mirakel!  Varför? 2:a Krön 20:15: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, TY STRIDEN ÄR INTE ER UTAN GUDS.

Låt Gud få strida för dig. Sjung lovsång och proklamera ut Hans makt och härlighet. Gör det när allt är härligt i livet, gör det när det är mörkt och tufft.

Ditt mirakel kommer!

Gud välsigne dig.

Cecilia Claesson


Leave a comment