full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Marie Lönngren: Jag skäms inte för evangelium!

by Radio Tio | feb 03, 2015

Ef: 15-19
Psalm 29: 1-9
Ps 31:20
Psalm 100:1-5
Rom 1:16-17

Jag skäms inte för evangelium. För det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först för juden och sen för greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet. Den rättfärdige skall leva av tro” (Rom 1-16-17).

I början av januari nu i år så satt jag och pratade en kväll med några kristna vänner. Flera utav dem har läst eller läser på pastorsutbildningar i Sverige. Det var den kvällen då stormen Egon kom till Sverige. Det började blåsa mycket hårt när vi satt där. Jag berättade för mina vänner att jag för inte så länge sedan varit med om och bett mot en storm och att Gud svarade med att stormen aldrig kom.

Jag föreslog att vi skulle be tillsammans mot denna storm. Då började dessa blivande pastorer att håna och skratta och säga förlöjligande saker mot mitt förslag att be för detta. Jag sa att Jesus själv talade till stormen och att det står i Bibeln att vi skulle göra samma gärningar som honom och till och med större. Men det var ingen som lyssnade. Jag upplevde hur bedrövad Den Helige Ande blev och jag själv också. Jag kunde inte låta bli att säga en sak till dem som hade hånat och skrattat. Jag sa att ni har hånat Gud själv genom att inte tro på hans ord. En utav dem sa att man kan inte tro på sånt här idag och vad skulle andra människor säga om vi bad mot stormar. Jag sa att vi är inte kallade att följa vad andra människor tycker och tänker, vi är kallade att följa Jesu exempel och tro på hans ord.

Jag undrar vart vi är på väg när blivande pastorer beter sig på detta sätt. När de som skall leda andra själva är blinda. Det står När en blind leder en blind så faller de båda.
- Oj vad negativt du skriver.
Ja, så tänkte jag också först. Men jag förstod att jag måste fråga Gud varför han bad mej att skriva detta. Jag hade ju verkligen frågat och bett om vad jag skulle skriva. Då kom fortsättningen: Du måste få dem att förstå att nu är det dags för oss alla att förstå vårt ansvar.

Varje troende är så oerhört viktig. Varje kristen som verkligen tar Guds ord på allvar är avgörande för vårt lands framtid. Vi också - som sångare och musiker ska vi ju gå först. Det står till och med att sångarna och musikerna gick före hären. Vi ska vara föredömen.

Tack gode Fader Gud för den bönerörelse som nu reses upp. Låt den inte tystna efter några veckor. Låt det bli en del utav våra liv ända tills Jesus kommer tillbaka. Fienden ropar krig och ödeläggelse. Ja profeterna varnar för detta. Men inte för att Gud vill detta. Gud säger VÄCKELSE.

Han sände inte sin son att dö för mänskligheten för att det skulle bli krig och ödeläggelse. Nej han sände Jesus för att världen skulle bli frälst. Men vi som hans folk väljer. Han har inga andra händer och fötter. Han sa: Gå ut och gör alla folk till mina lärjungar och jag ska vara med er alla dagar till tidens slut.

Det verkar som vi inte tror honom. Att vi verkligen ska gå ut. En bror i Herren skrev ett mycket allvarligt budskap i FB gruppen ”Så säger Herren”, bland annat nu i veckan angående detta, som är värt att läsa.

En bön till slut: Gud Fader, hjälp oss att göra din vilja. Led oss till de männskor som du vill att vi ska göra till lärjungar. Hjälp oss att inte skämmas för evangelium som är din kraft till frälsning för varje människa som tror och tar emot. Hjälp oss att stå upp för dej och ditt ord Gud. Låt inte denna världen och tidens omsorger hindra oss att följa dej och göra oss till människofiskare. För det var ju det du sa Jesus: FÖLJ MEJ, SÅ SKA JAG GÖRA ER TILL MÄNNISKOFISKARE

Amen

Kan berätta också att jag fick just en sång för ett par månader sedan. Som Heter: "It will be revival in the land" / "Vi vill se väckelse i vårt land”. Den bara klickade ner så där som födda sånger gör. Det var på det sättet Gud började tala till mej om just detta jag skrev om att Fienden ropar krig och ödeläggelse men Gud Ropar VÄCKELSE

Jag sjöng den sången tillsammans med sångare och musiker i helgen på Jesus träffen i Gävle. Gud kom med ett mycket starkt budskap och hans närvaro var så tung över oss hela dagen när vi var där.

Jag ser ett litet moln... Den kommer


Leave a comment