full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: Att förlora är att vinna

by Radio Tio | mar 05, 2015

Va..? Har han skrivit en bok...?!

För en tid sedan hittade jag en bok av Pelle Karlsson i en av mina vänners bokhylla. Du vet, "Han är min sång och min glädje". Och jag började läsa.... Jag "tuggar" och läser sakta. Det tål att tänka på. 
"Korsets princip: Att förlora är att vinna"

Boken kom ut i början av 80-talet, och på bokens baksida kan man läsa att budskapet som han bär fram säkerligen kommer att både irritera och skapa tacksamhet. Jag vet inte hur boken togs emot för drygt 30 år sedan, men en tanke slår mig:

- Tänk om vi hade läst den då, och tagit emot budskapet - hur skulle det då sett ut i Sverige idag?

 Låt mig få dela lite axplock:
"Den helige Andes verk är alltid tvåfaldigt. Anden river ner och bygger upp. Gud bygger inte sitt verk på toppen av ett mänskligt verk. Korsets kraft och härlighet strålar inte fram från en grund av mänskliga och världsliga principer. Gud verkar inte på en ohelgad grund. Därför måste den negativa sidan av korsets princip nå fram till våra hjärtan så att den helige Ande kan riva ner och röja undan det som inte är behagligt inför Gud. Sedan kan han bygga det verk som är strålande och härligt."

 "Så ofta motarbetar vi korsets princip och Guds plan genom att försöka bevara vårt rykte, vår position och vår statistik. Och när vi tittar i kulisserna i vårt eget liv och i Guds församling i stort, skall vi se att drivkraften bakom allt detta oftast är prestige och egen ära. Vi skall då inte förvånas över att vi är utan auktoritet och kraft.

Men kom ihåg att Guds rike endast tränger fram på grund av andlig auktoritet som kommer från korset och dess princip, och kan aldrig ersättas av verksamhet och aktivitet enligt världens princip."

 När jag läser boken ser jag och förstår jag födelseplatsen för hans sånger, som vi lärt oss älska och fortfarande sjunger. "Namnet Jesus", "Korset där Jesus gav sitt liv", "Han är Herre" och "Jesus har makt". Och jag förstår mera hans ointresse av att plocka upp sina guldskivor från hundratusentals sålda skivor...

Pelle hade kommit till en punkt i sitt liv där Gud talade:

 ”Okej, här kommer du och vill använda mig, mitt ord, min församling, för att göra dig ett namn själv. Låt mig fråga dig nu: Ska du hålla på med det eller ska du låta mig använda dig för att förhärliga mitt namn? Och för att jag ska få fram mitt ord? Och för att min församling ska bli välsignad och du blir ett verktyg för mig i stället?” 

Det var den helige Ande som talade till mig. Det slog ner som en bomb och jag sa: 

- ”Gode Gud, förlåt mig!”

Vi har ett annat Sverige nu många år senare, som är i ett ännu mera desperat behov av att nyktra till på många sätt. Områden som rör bl.a. politik, moral och kyrka, berörs av denna tidsålders antikristliga anda. Grundläggande värderingar och sanningar omvärderas och bryts ner.

Och vi faller...

Men återigen har Pelle gett oss en sång att sjunga i Sverige.

 "Förbarma dig över landet, under syndens tunga hand
Förbarma dig över folket, många är bundna med hårda band
Förbarma dig, förbarma dig, 
Rör vid vårt land än en gång"

 Kan vi be detta och röra vid Guds hjärta utifrån Korsets princip?

/Eleonora


Leave a comment