full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Helena Bergkvist: Falsk lojalitet

by Radio Tio | apr 22, 2015
Israels folk ville ha en kung. Herren skickar profeten Samuel att smörja Saul till kung. Saul börjar att kompromissa med det Herren säger åt honom att göra. Han gör inte det Herren sagt fullt ut. Till slut så förkastar Herren honom. 

Sauls ande vilar över större delen av kristna ledarskapet idag. Saul trodde att han tjänade 
Herren, men han gör inte fullt ut, inte allt som Herren har sagt. Herren utväljer David i stället till kung. David var full av nitälskan till Herren. Hela hans hjärta var fullt av bara Herren. David utmanar Goliat, som är satans angrepp på Guds folk.  Han besegrar Goliat.

Saul har en son som heter Jonatan. Han och David blir de allra bästa vänner. 
Jonatan vet att hans pappa, Saul, kompromissar med Herren, vet att han gör fel. Ändå stannar han kvar hos Saul av lojalitet. Lojalitet stannar kvar.....
 
För en tid sedan sjöng min man Dag och jag i ett bönesammanhang. Det var företrädare där från många olika sammanhang. Hela samlingen så ljöd det inom mej: `falsk lojalitet`. Flera i samlingen levde i falsk lojalitet gentemot sitt sammanhang, pastor, arbetsgivare etc.  Fast man vet att saker och ting inte står rätt till osv så stannar man ändå kvar av lojalitet.....  Inte av lojalitet mot Herren utan mot någon/ något annat.
 
Som lovsångsledare är det ju inte heller alltid lätt att kliva av ett sammanhang om jag själv får egen ära av det.... Min egen fina position och ställning kanske är hotad. Hörde en ung tjej i min närhet säga att hon ville ha en position i ett visst sammanhang för då kunde hon påverka mer. Ja, detta var hennes resonemang... Hon har fått det nu. En fin position i det sammanhanget. Var detta Herren?   Nej, vill jag påstå.

Hon 
var ute efter egen bekräftelse och egen ära. Det är fel motiv. Trots att många saker i det sammanhanget inte var bra, fullt av kompromisser. Och det var denna tjej medveten om. Men lockelsen av egen ära och position var alltså starkare.
 
Jag tror att Herren håller på att resa upp ett nytt ledarskap i vårt land som inte kompromissar med Honom, lever endast för Honom. Jag får rannsaka mitt eget hjärta. Vem är jag mest lojal emot? Någon/ något annat eller Herren själv?
 
Bless
Helena

Leave a comment