full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Marie Lönngren: ”Där inte profetia finns där blir folket tygellöst”

by Radio Tio | apr 29, 2015

Detta ord citerar jag från ordspråksbokens 29:e kapitel och första delen utav vers 18 ur 1917 års översättning.

Tyvärr så ser vi och har sett mycket av denna tygellöshet. Vi har svaret här i denna vers. När vår tro övergår från att vara en levande relation med vår levande Gud, till ett religöst mönster och beeteende så blir detta konsekvensen. Folket blir tygellöst.

Det går inte att leda Guds församling med bara ord och traditioner. Människors behov överskrider vida detta. Människan måste bli tillfredsställd på djupet. Får inte Gud vara den friska levande källan i människors liv, som springer fram med evigt liv, så börjar man ösa ur andra usla brunnar och blir ett tygellöst folk. Jesus sa ju :

” Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som skriften säger. Detta sade han om Anden som de skulle få som trodde på honom.( Johannes 8: 38-39 a)

Sanna herdar leder fåren till vatten där de finner ro. Sanna herdar leder fåren till de grönaste ängarna med det färskaste och friskaste gräset.

Idag törstar och svälter en stor del utav Guds folk.

Jag citerar ett långt avsnitt ur första korinterbrevet 12 från vers 1- 12, från Folkbibeln:

”Bröder (och systrar) , jag vill inte att ni ska vara okunniga om de andliga tingen(gåvorna står det i 1917). Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger:: Förbannad är Jesus, och ingen kan säga Jesus är Herre annat än i kraft av Den Helige Ande.

Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är en och densamme. Det finns olika slags tjänster men Herren är en och densamme. Det finns olika slags kraftgärningar men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så det blir till nytta.

Den ene får av anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samma Ande. En får tro, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande.En annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera.En anna n att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål. En annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme Ande som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.

Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar- och de är många-utgör en enda kropp så är det också med Kristus.”

Gud fanns bara inte förr i tiden eller kommer att komma tillbaka en gång. Det namn han använder för att presentera sig först och främst i skriften är ”JAG ÄR”

PROFETIA = NU

När du som Guds tjänare och musiker ska representera Fadern Sonen och Den Helige Ande så kom ihåg att han ÄR MED DIG HÄR OCH NU och vill låta sin Ande tala och verka genom dej just nu med sin kraft och sina gåvor. Som en röd tråd ser vi också  att sången och musiken förstärker Andens verk i och genom oss. När David spelade på harpan så lämnade den onde anden Saul. Det berodde på att David var smord med Guds Ande.

”Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv med laster. Låt er istället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra i psalmer, hymner och andliga sånger och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Tacka ALLTID vår Fader Gud för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. (Efesierbrevet 5:18-20)

Alltså, drick ur de friska källorna : ) !!

Blessings / Marie Lönngren

Leave a comment