full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Magnus Brengesjö: Pornografin skapar kaos

by Radio Tio | jul 01, 2015

Jag heter Magnus Brengesjö, är 43 år gammal och har fru och tre barn. Jag jobbar som högstadielärare i musik. Jag är också låtskrivare och musiker och den senaste tiden har jag fått skriva flera sånger om den kristnes kamp för trohet inom äktenskap, mot porr, mot ögonens lust till åtrå och så vidare. Jag har själv som kristen och musiker/lovsångsledare en mångårig kamp med porrmissbruk i bagaget. Har upplevt en stark kallelse de senaste åren att dela med mig av min kamp och då märkt hur begäret mist sin kraft i mitt eget liv.


Jag tackar Jesus för hans ord om att bekänna sina synder gör att de mister sin kraft, det stämmer! Jag har också förstått att det är många, många kristna som kämpar med dessa problem. När man som jag också jobbar i skolans värld, med ungdomar, så blir man bedrövad över hur organisationer som RFSU får sådan stor makt att påverka sexualundervisningen i skolan. När jag tagit del av deras senaste material så kände jag en helig vrede välla upp i mig och en söndag i maj så fick jag en drömsyn:

Jag såg en jättelik motorväg, och jag undrade vart motorvägen ledde? Men horisonten var dold i ett väldigt mörker. När jag tittade närmare såg jag att det var röken från en massa olyckor. Vägen kantades av krockar och mycket otäcka olyckor. Jag undrade, varför alla dessa olyckor? Då såg jag att bilarna på vägen körde upp jämte varandra, och förarna i bilarna försökte byta plats med varandra, passagerarna försökte byta plats med varandra, allt under hög hastighet. Då kan man förstå själv vad som hände.


I bilarna satt också barn. Och jag såg barn som sprang, levande men skadade, och de skrek och grät. Många av dem ropade efter hjälp för att deras mamma eller pappa satt fastklämda. Men kaoset på motorvägen var för stort så räddningstjänsten kunde inte ta sig fram. Bilar körde åt fel håll, man körde åt motsatt riktning, mot mötande trafik, och det var alla typer av fordon, även sådana som inte skall befinna sig på en motorväg.


När jag tittade lite närmare såg jag också barn och ungdomar på olika fordon mitt i den livsfarliga trafiken. En del på skateboards, andra  på enhjulingar och inlines och så vidare. Och jag undrade, vad gör de på motorvägen? Här blir de ju överkörda!?

Och det blev de, många dödades, skadades eller for illa. Detta gjorde mig bedrövad, men sedan såg jag något som gjorde mig ännu mer bedrövad! Intill motorvägen såg jag några som såg ut som trafikledare i färgglada västar som syntes lång väg. Till min fasa såg jag dem leda in barn och ungdomar ut på motorvägen. Det var de som fick alla dessa barn och ungdomar att ge sig ut i denna livsfarliga trafik med sina åkdon som inte skall befinna sig på en motorväg.


Flera led med barn och ungdomar såg jag, alla med en färgglad västbeklädd vuxen som lockade ut dem på motorvägen. Vad är detta för dårar till vuxna? tänkte jag. Då såg jag att det stod RFSU på deras västar. Vad är detta för en motorväg? undrade jag. Då såg jag en stor vägskylt. Där stod. Världens väg, sex.

Nu till betydelsen av drömsynen:
Vägen tror jag representerar världens syn på sex, en bred rak motorväg. En motorväg har ju regler man måste följa, i Sverige kör man på höger sida, cyklar, inlines, skate-boards och enhjulingar är inte tillåtna att köra på motorvägar. I drömsynen så fanns alla dessa "barn-fortskaffningsmedel" med på motorvägen vilket jag tror betyder att i världens syn på sex så skall barn och ungdomar också få "pröva" fast reglerna egentligen säger något annat. Och då sker olyckor, barn och ungdomar skadas för de skall inte "köra på motorvägen".


Förare och passagerare som byter plats med varandra tror jag är vuxna som har sex med varandra fast de redan lever i en relation med trohetslöften. Bilarna tror jag är dessa relationer med trohetslöften, gifta eller sambos. Barnen i bilarna är barnen som dessa vuxna har gemensamt. Att bilarna kör i fel riktning är ännu ett exempel att i världens syn på sex så behöver man inte följa reglerna man "kan köra i fel riktning". Olyckorna och de skadade, gråtande, skrikande barnen, de fastklämda vuxna och så vidare är bilder för de olyckor som uppstår när vuxna har sex med varandra utan tanke på barnen.

 


Leave a comment