full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Marie Lönngren Sonesson: Korset är mitt liv

by Radio Tio | aug 05, 2015

Järnavik 3:e augusti 2015

Just nu sitter jag och skriver i en underbart skön miljö, i grönskan uppe på en liten höjd 40 meter från havet. Jag ser det blå fina vattnet, öar, segelbåtar. Solen värmer min hud från en klarblå himmel. Vinden är stilla idag. Det känns som sommaren äntligen har kommit : ) Som du förstår så kan jag inte annat än prisa vår skapare Fadern, Sonen och Den helige Ande för hans Godhet och Nåd!

Psaltaren 92:2-5:

” Det är Gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn Du den högste. Att om morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet. Med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa. Ty du gläder mig. Herre med dina gärningar, jag vill jubla över dina händers verk”

Jag sjöng denna sång i en församling här nere i Blekinge i söndags:

Han böjde sig ner i ödmjukhet och blev allas tjänare då. Tänkte aldrig på sig själv när Han skulle dödsstraffet få. Kärleken kände ingen gräns när lidandets väg han fick gå.

Refr: Korset där Jesus gav sitt liv. Det är min glädje och min ära! Korset Kärlekens sköna symbol. Det är för alltid sången i mitt liv.

Korset restes för en värld förlorad i mörker och nöd. Gudasonen offret blev och vi finner liv i Hans död. Jag ville gråta av tacksamhet, det var mina synder Han bar” 
( Text och musik: Pelle Karlsson)

Jag är inte uppvuxen i pingströrelsen utan min far är baptistpastor från början. Därför är denna sång inte sliten för mig (om det är så att den känns sliten för någon). För mig är den mitt liv. Texten i denna sång känns som mina hjärtslag. Jag lever i det varje minut. I Hans blod som rann på Golgata Kors.

Där springer min glädje fram, därifrån kommer min styrka! Utan korset skulle jag inte kunna fortsätta att leva mitt liv!

Det står i 2 Kor 5:!7 ” Att om någon är i Kristus så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget se något nytt har kommit”

Jag avslutar med ett ord från Klagovisorna. Kapitel 3 vers 22-26 :

Herrens NÅD ä’r det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans BARMHÄRTIGHET. Den är VAR MORGON NY, ja STOR ÄR HANS TROFASTHET.
Herren är min del, det säger min själ. Därför står mitt hopp till Honom.
Herren är god mot dem som väntar på honom. Mot den själ som söker Honom.
Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren”

Jag önskar er allt gott under fortsättningen av denna sommar!
Marie Lönngren Sonesson

Leave a comment