full screen background image

Sverige och socialism

 
 

Jag skriver det här dagen efter Sveriges Nationaldag. Såg lite grand från Skansen på TV på nätet. Härligt att se alla svenska flaggor. Tror svenskarna behöver få känna stolthet över sitt land. Särskilt nu med så mycket våld och osäkerhet i landet. Ondskan tog en gång nationalismen och perverterade den så vi behöver ta den tillbaka. Vi kan vara stolta över vårt land precis som vi är stolta över vår familj eller vår församling. Gud har instiftat alla tre och dom krafter som vill bryta ned någon av dessa är inte från Gud. Vi har också rätt att försvara vårt land och det vi tror på.

I Bibeln står det:

”Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo --detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss”.…

Apostlagärningarna 17:26-27

”Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig”.

Psalm 74:17

Det finns något väldigt bra med globalism. Vi har möjlighet att resa och ha utbyte av andra kulturer. Men Gud har skapat gränser som ett beskydd för alla olika folk. Ja, vi är alla Guds skapelser men vi har olika kulturer och vi är inte ett enda folk. Djävulens plan är att bryta ned alla gränser så att ondskan kan översvämma överallt. Och det gäller både länder och gränser för hur vi ska leva. Råmärken som Bibeln talar om som finns där som ett beskydd.

”Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder har satt upp”.

Ordspråksboken 22:28

Vi som kristna vet ju vad Bibeln säjer om den yttersta tiden att Anti-Krist ska regera i en värld utan gränser och att det kommer att bli den värsta diktatur som världen har sett.

Dom som vurmar för öppna gränser har också glömt att det faktiskt inte var så länge sedan vi hade ”Fattig-Sverige”. Min morfar t.ex. var född 1899. Han började jobba när han var 13 år. Han fick det bra sen men det var fattigt när han växte upp med 8 syskon. Han dog 1986.

Min pappa har alltid sagt att dom mest nationalistiska svenskarna är dom som bor utomlands. Det kan nog stämma. Jag skrev en gång förut att jag skulle skriva om att jag är stolt över Sverige men sen kom annat emellan. Sverige har rykte om sej att vara socialistiskt men jag ser en helt annan ådra. Tänk på alla internationella företag som kommit från Sverige och som vittnar om en entreprenörsanda av stora mått. Det bor flera miljoner mer människor i exempelvis Los Angeles och ändå har företag som Volvo, SAAB, Electrolux, Husqvarna och IKEA kommit från lilla Sverige. Vi har också många, många svenska uppfinningar. Googla det så får du se. Min amerikanske man och jag brukar skoja om det och tävla om vilket land som har flest och han drar alltid till med att mjölkkartongerna är svenska. Vilket är sant. Tetrapac är en svensk uppfinning 😉

Här i USA ser man hur unga människor dras mot socialism. Många av universiteten har vänsterinriktade professorer som influerar dom unga. USA som en gång var den nation som starkast stod emot kommunismen. Man framställer socialismen som “det goda” samhället. Man lär ungdomen t.ex. att Amerika är ont och att allt som Amerika står för ska bekämpas.

Visa mej ett socialistiskt land som upphöjer Gud. Det finns inte. Staten blir Gud och det som människorna måste se upp till. Samma i Sverige. Partierna på vänsterkanten framställer sej själva som ”dom goda”. En väldigt självrättfärdig syn där man inte behöver Gud eller förlåtelse för synder.

Läste på Facebook igår en fras som gick i stil med: ”Om man inte är stolt över sitt land har man inte heller någon anledning att försvara det”.

”Så sade HERREN: »Ställ eder vid vägarna och sen till, och fråga efter forntidens stigar, fråga vilken väg som är den goda vägen, och vandra på den, så ska ni finna ro för edra själar.» Jeremia 6:16

(Jag har skrivit en sång på svenska om det här som kommer snart….)

Jag tror att Sverige står inför ett ödesval precis som Amerika gjorde i det senaste valet. Vi som kristna måste rösta med Gud.

Var välsignade!

 

Veckans bloggare:
Lena A Hubbard

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Ingalill Vaim: I tider av modlöshet

by Radio Tio | dec 16, 2015
Jag vet att många av oss upplever ibland hur minnen tränger sig på som bär med sig känslor som är både svåra och tunga att bära. Faktisk kan det upplevas som man sjunker i känslor av modlöshet, negativitet och att ingenting har någon mening längre. 

Precis så var det för mig för ett tag sen. Jag ville ge upp! Men plötsligt i mitt inre bröt det fram både bilder och ord som 'tog över' så att säga och jag satte mig ner och började skriva. Jag förnam att den Helige Ande gav mig orden som följer och som skrevs i diktform. Dom tröstade och stärkte mig enormt och jag hoppas det samma för dig som läser dem nu. 


"När det förflutnas känslor rusar fram genom min själ, likt mäktiga vågor ekar dom, att jag ensam är. 

Mitt grepp om livet tappar jag och sjunker sakta ner, i mörka vatten göms jag och motstånd fins ej mer.

Jag vill ej längre finnas längs minnenas aveny, min gråt är tyst och stilla, till vem kan jag fly?

Men plötsligt genom tider och minnen som jag bär, en mäktig hand öm och stark mig lyfter till fast mark. 
Jag tas upp in i livet i Hans armar vilar jag tills kraften återvänder och jag förnyad är.

 I tystnad där jag vilar, jag andas kan igen, Hans hjärtas slag hörs som musik, min käraste, min vän. Det största vatten kan ej släcka kärleken och strömmar kan ej någonsin för evigt dränka den. 

Jag känner vindens susning som en smekning öm och ljuv och orden som Han talar för min själ till ro igen.

Du är aldrig ensam aldrig överger jag dig och i all evighet är du alltid här hos Mig. När blod och vatten flöt ifrån min sida fram, blev du en dyrbar pärla, i dig en Brud jag vann. 

Genom tid och rymd och himla -stjärnor i sin glans, och i all evighet Guds kärlek längtat har; att skapelsen hans egen vill komma hem igen. Där skall för evigt sången ljuda - 

För Brud och Brudgummen".

-- Ingalill Vaim

Jag vet att många av oss upplever ibland hur minnen tränger sig på som bär med sig känslor som är både svåra och tunga att bära. Faktisk kan det upplevas som man sjunker i känslor av modlöshet, negativitet och att ingenting har någon mening längre. 
 
Precis så var det för mig för ett tag sen. Jag ville ge upp! Men plötsligt i mitt inre bröt det fram både bilder och ord som 'tog över' så att säga och jag satte mig ner och började skriva. Jag förnam att den Helige Ande gav mig orden som följer och som skrevs i diktform. Dom tröstade och stärkte mig enormt och jag hoppas det samma för dig som läser dem nu. 
 
 
"När det förflutnas känslor rusar fram genom min själ, likt mäktiga vågor ekar dom, att jag ensam är. 

Mitt grepp om livet tappar jag och sjunker sakta ner, i mörka vatten göms jag och motstånd fins ej mer.
 
Jag vill ej längre finnas längs minnenas aveny, min gråt är tyst och stilla, till vem kan jag fly?

Men plötsligt genom tider och minnen som jag bär, en mäktig hand öm och stark mig lyfter till fast mark. 
Jag tas upp in i livet i Hans armar vilar jag tills kraften återvänder och jag förnyad är.

 I tystnad där jag vilar, jag andas kan igen, Hans hjärtas slag hörs som musik, min käraste, min vän. Det största vatten kan ej släcka kärleken och strömmar kan ej någonsin för evigt dränka den. 

Jag känner vindens susning som en smekning öm och ljuv och orden som Han talar för min själ till ro igen.

Du är aldrig ensam aldrig överger jag dig och i all evighet är du alltid här hos Mig. När blod och vatten flöt ifrån min sida fram, blev du en dyrbar pärla, i dig en Brud jag vann. 

Genom tid och rymd och himla -stjärnor i sin glans, och i all evighet Guds kärlek längtat har; att skapelsen hans egen vill komma hem igen. Där skall för evigt sången ljuda - 

För Brud och Brudgummen".

-- Ingalill Vaim
Jag vet att många av oss upplever ibland hur minnen tränger sig på som bär med sig känslor som är både svåra och tunga att bära. Faktisk kan det upplevas som man sjunker i känslor av modlöshet, negativitet och att ingenting har någon mening längre. 
 
Precis så var det för mig för ett tag sen. Jag ville ge upp! Men plötsligt i mitt inre bröt det fram både bilder och ord som 'tog över' så att säga och jag satte mig ner och började skriva. Jag förnam att den Helige Ande gav mig orden som följer och som skrevs i diktform. Dom tröstade och stärkte mig enormt och jag hoppas det samma för dig som läser dem nu. 
 
 
"När det förflutnas känslor rusar fram genom min själ, likt mäktiga vågor ekar dom, att jag ensam är. 

Mitt grepp om livet tappar jag och sjunker sakta ner, i mörka vatten göms jag och motstånd fins ej mer.
 
Jag vill ej längre finnas längs minnenas aveny, min gråt är tyst och stilla, till vem kan jag fly?

Men plötsligt genom tider och minnen som jag bär, en mäktig hand öm och stark mig lyfter till fast mark. 
Jag tas upp in i livet i Hans armar vilar jag tills kraften återvänder och jag förnyad är.

 I tystnad där jag vilar, jag andas kan igen, Hans hjärtas slag hörs som musik, min käraste, min vän. Det största vatten kan ej släcka kärleken och strömmar kan ej någonsin för evigt dränka den. 

Jag känner vindens susning som en smekning öm och ljuv och orden som Han talar för min själ till ro igen.

Du är aldrig ensam aldrig överger jag dig och i all evighet är du alltid här hos Mig. När blod och vatten flöt ifrån min sida fram, blev du en dyrbar pärla, i dig en Brud jag vann. 

Genom tid och rymd och himla -stjärnor i sin glans, och i all evighet Guds kärlek längtat har; att skapelsen hans egen vill komma hem igen. Där skall för evigt sången ljuda - 

För Brud och Brudgummen".

-- Ingalill Vaim
Jag vet att många av oss upplever ibland hur minnen tränger sig på som bär med sig känslor som är både svåra och tunga att bära. Faktisk kan det upplevas som man sjunker i känslor av modlöshet, negativitet och att ingenting har någon mening längre. 
 
Precis så var det för mig för ett tag sen. Jag ville ge upp! Men plötsligt i mitt inre bröt det fram både bilder och ord som 'tog över' så att säga och jag satte mig ner och började skriva. Jag förnam att den Helige Ande gav mig orden som följer och som skrevs i diktform. Dom tröstade och stärkte mig enormt och jag hoppas det samma för dig som läser dem nu. 
 
 
"När det förflutnas känslor rusar fram genom min själ, likt mäktiga vågor ekar dom, att jag ensam är. 

Mitt grepp om livet tappar jag och sjunker sakta ner, i mörka vatten göms jag och motstånd fins ej mer.
 
Jag vill ej längre finnas längs minnenas aveny, min gråt är tyst och stilla, till vem kan jag fly?

Men plötsligt genom tider och minnen som jag bär, en mäktig hand öm och stark mig lyfter till fast mark. 
Jag tas upp in i livet i Hans armar vilar jag tills kraften återvänder och jag förnyad är.

 I tystnad där jag vilar, jag andas kan igen, Hans hjärtas slag hörs som musik, min käraste, min vän. Det största vatten kan ej släcka kärleken och strömmar kan ej någonsin för evigt dränka den. 

Jag känner vindens susning som en smekning öm och ljuv och orden som Han talar för min själ till ro igen.

Du är aldrig ensam aldrig överger jag dig och i all evighet är du alltid här hos Mig. När blod och vatten flöt ifrån min sida fram, blev du en dyrbar pärla, i dig en Brud jag vann. 

Genom tid och rymd och himla -stjärnor i sin glans, och i all evighet Guds kärlek längtat har; att skapelsen hans egen vill komma hem igen. Där skall för evigt sången ljuda - 

För Brud och Brudgummen".

-- Ingalill Vaim

Leave a comment