full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: Kejsaren är utan kläder

by Radio Tio | dec 23, 2015
Jag har nyligen kommit hem från en resa från andra sidan jordklotet. 
Hongkong! Annorlunda kultur, men ändå mycket som känns bekant. Vi hittar här också Mc Donalds, Applebutiker och fantastiska juldekorationer, men även märkliga matvaror längsmed gatorna, och maträtter man undrar om man kan äta....
- "Nej, här i Hongkong har vi inte hund och katt i maten, som i Kina..."

Mitt i allt detta är vi alla människor som strävar efter att få den levnadsstandard och frihet som vi drömmer om. 
Men först måste vi överleva....

Jag möter högutbildade unga människor, inom forskning och finanssektorn, som fortfarande bor hos sina föräldrar. Fillipinskor som arbetar i familjer som barnflickor, där de delar rum med barnen.  Och man upplever sig fångad i en ekonomisk omöjlighet till att få leva ett lugnare liv utan denna galna stress bland alla miljontals människor.

En stad där mamon lever sitt lyxliv bland sina undersåtar, och väver sina nät kring en befolkning som är påväg att förlora sin frihet mer och mer...
Och Filippinernas släktförbannelser driver deras kvinnor från hus och hem för sitt levebröds skull.

Och vi i vår kultur...???!!!?

Vi är så lätt och lagom, så balanserade och sunda att vi inte ens vågar tala när vi ser att " Kejsaren är utan kläder."
En kultur där vi likriktas för att passa in i ett system.
Politiskt och socialt, såväl som andligt/religiöst. 

Och vi har redan förlorat vår frihet, om vi först "vill veta" vad som är politiskt eller religiöst korrekt...
Jag befinner mig själv där gång på gång. 

Ett nålsöga att ta sig igenom och något att ständigt kämpa för.
Våga tro att jag kan höra, förstå, veta och vara frimodig.
Hur svårt kan det vara?
Vi är i Sverige...

Var och en av Guds barn kan höra från himlen. 
Utan mellanhänder!

Den som går in genom dörren är fårens herde. 
När han har fört ut alla sina får, går han före dem,
och fåren följer honom, 
därför att de känner igen hans röst.
Joh. 10:2,4

Vi har vår kamp att kämpa, vår strid att ta. Så att vi kan vara FRIA och MODIGA!

Även den konstnärliga själen behöver få andas igen - och uppleva frihet....

Ett nät av fångenskap vävs över hela vår jord. En strategi som infiltrerar alla kulturer, samhällsklasser och religiösa och politiska system. 
Upptagna med det vi tror är så viktigt. Anpassar oss för att passa in.
Vi gör det ena - men missar det andra...

De oförståndiga tog sina lampor 
men tog ingen olja med sig.
De förståndiga tog olja i kärlen 
tillsammans med sina lampor.
Matt. 25:3-4

Vi kanske ser varandras lampor, men finns det något i dem?
Kan det handla om att ha olja i sina lampor..?


-Eleonora Lahti

Leave a comment