full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Lena Andersson Hubbard: Vår blick fäst på evigheten

by Radio Tio | dec 30, 2015

Vi tror att vi äntligen har hittat en församling här i Phoenix som vi båda kan säga ja och amen till. Vi har i stort sett varit utan församling sedan min man slutade sitt jobb som barnpastor för två år sedan. Det har varit en tid då vi haft möjlighet att ha våra egna bibelstunder och komma närmare varandra men det har också varit plågsamt att bara vara vi på ett sätt. Jag tror helt och fullt på att vi behöver vara inlemmade i den lokala församlingen. Tobe, min man, började jobba som barnpastor strax efter att vi gifte oss för fjorton år sedan vilket har varit väldigt intensivt med lite tid för något annat. Under dom här två åren har vi bl.a. spelat in min nya CD ”Open Your Heart”. Något som vi absolut inte hade haft tid med annars.

Det finns många “fina” församlingar runt om i stan men dom är i mitt tycke mer som sociala klubbar än ”den levande Gudens församling”. Vi lever inte i bibelbältet tyvärr och de flesta kyrkor här är inte ande-fyllda. Man känner inte varandra efter anden utan det blir mer socialt precis som i världen. Vi har gjort besök här och där men så mycket handlar om underhållning och aktiviteter. Och man vill inte stöta sig med någon utan predikar ett väldigt tillrättalagt budskap. Jag har också saknat Andens gåvor och det profetiska tilltalet.

I den församling som vi nu har hittat och som bara ligger 10 min från där vi bor, (vilket jag bett om), predikar man med kraft och smörjelse. Lovsången är kanon! I söndags predikade pastorsfrun som också är pastor om hur vi som kristna är själva centrum i denna världen ur Guds perspektiv. Hur vi så lätt kommer in i ett tänkande att vi är i periferin och att det verkliga livet är i den s.k. världen. Det är så lätt att komma under och vi behöver höra om seger. Gud har gett oss all makt genom Jesus Kristus!

Det är så mycket som försöker tysta oss idag. Det som överskuggar allt just nu är väl Islam som en verklig fiende som vill ta över och förstöra vårt samhälle. Har Islam fått denna makt p.g.a. våra synder?

”Res dig, Herre! Låt inte människor få makten, låt hedningarna bli dömda inför ditt ansikte. Slå dem med skräck, Herre. Låt hedningarna förstå att de bara är människor.”. Psalm 9:20-21 på engelska står det: “Strike them with terror, Lord; let the nations know they are only mortal”.

Vi som kristna har ju alltid vår blick på evigheten. Våra motiv, våra bevekelsegrunder vägs alltid mot evigheten och vad som väntar där. Gud har en plan med mänskligheten och den här världen. Satan har också en plan.

Guds plan är att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Gud vill att samhället ska vara format så att det är lätt för människor att komma till tro. Det är alltid ett personligt val, men Gud är emot ideologier som hindrar människor från att välja honom. Kommunismen, nära besläktad med socialismen är ett sånt system. Ett styre som förbjuder allt vad kristendom heter. Där människor med fara för sina liv tillber Gud. Det  var inte längesen Biblar smugglades in till Sovjet av både svenska och andra länders kristna. Och dom gjorde det med fara för sina liv. Dom kanske inte riskerade att dödas, men dom riskerade att hamna i fängelse på obestämd tid undangömda för världen.

Darwinismen förde fram evolutionsteorin i kontrast till skapelseläran och är fortfarande förhärskande i all skolutbildning. Det är en teori men behandlas som obestridd sanning.

”Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt”. Rom 1:20

Humanismen är en annan ideologi i vår tid som vill bannlysa kristen tro. Enligt humanisterna får det inte finnas minsta spår av Gudstro och kristen indoktrinering i våra allmänna skolor och man är helt emot kristna skolor. De ska inte få finnas helt enkelt. Man anser t.o.m att det inte ska vara tillåtet för föräldrar att undervisa sina barn om Gud. Man tycks tro att det finns en slags neutral zon där ingen indoktrinering sker. Att det som humanismen står för inte är indoktrinering.

Vår senaste ideologi som nu grasserar i västvärlden är den s.k. gay agendan. Den är nästan som en ny religion där alla som inte böjer knä blir utpekade som bigotta och fulla av  hat. Det händer i Sverige och det händer i USA. Vita Huset upplyst i regnbågens färger, symbolen för den nya rörelsen.

En gammal vän i min hemstad Halmstad var bedrövad när Gay paraden drog in i staden. ”Alla” förväntades delta och ”gå man ur huse”. Förskolebarn, pensionärer, ”alla”. Polisen hade regnbågsflaggor målade på kinderna.

Vad har hänt? Var är vi kristna? Har vi blivit tystade? Skräck från alla sidor. Vi vågar inte tala emot Islam och vi undviker att tala om homosexualitet och gay agendan.

Precis som alla andra gudsfientliga ideologier så kommer det här tankesystemet, det är jag säker på,  att skörda många miljoner offer. Vad menar jag? Människor har blivit impregnerade med denna nya syn på homosexualitet så till den grad att man kommer att förkasta Guds ord och inte vilja ha med något kristet att göra. Och många, många kommer att gå evigt förlorade p.g.a denna deras övertygelse.

Kristna är nu dom förhatliga. Kristna är nu dom intoleranta som inte tillåter människor att älska vem dom vill.

 ”Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt”! Jesaja 5:20

Jag har funderat på, hur beskriver man det här i en sång? Kan man sjunga om det här? Undviker vi ämnet? Jag tänker överhuvudtaget mycket på hela den här problematiken med homosexualiteten som breder ut sej. Jag tror att alla vi kristna gör det och vi känner en maktlöshet. Det känns som att vi förlorar kampen mer och mer. Vi som kristna har ett dilemma. Vi vill stå för sanningen, men vi vill inte skrämma bort människor från Guds kärlek och förlåtande kraft. Men för att människor ska kunna bli fria så måste vi predika sanningen. Redan generationen efter mig är indoktrinerade och förförda. En släkting såg en föreställning med en av dom stora svenska folkförförarna och var betagen.

”Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna.”; Efesierbrevet 5:12

Och nu en annan besläktad ideologi som vill ta bort könen. Man är så emot Gud att man inte ens vill erkänna att Gud har skapat oss till man och kvinna. Det man kan hoppas är att botten snart är nådd och att människor får nog och börjar söka Gud.

Vi var ute på gator och torg på 80-och 90-talet och sjöng och predikade. Varje vecka. Gör man det nuförtiden? Kanske media är ett bättre verktyg idag. Jag har haft många heta diskussioner på Facebook t.ex.

Vi är världens ljus och jordens salt. Kraften finns i Guds ord och sanningen ska sätta människor fria.

Vi vet vad vi tror på. Låt en döende värld få veta vilket hopp vi har i Jesus! Vi ska givetvis predika det glada budskapet men jag tror att vi också är kallade till att konfrontera.

Framåt Kristi Stridsmän! Låt oss inta landet!

Leave a comment