full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Magnus Brengesjö: Kyrie Eleison!

by Radio Tio | jan 18, 2016

Så här i början på ett nytt år så är det naturligt att man blickar tillbaka och reflekterar över det år som har gått. 2015 var ett år fyllt av glädje och sorg. Det började med att jag fick en influensa som inte gav med sig i stället blev jag sämre och sämre tills jag den 20 januari hamnade på sjukhus. En virusinflammation som satt sig i lungorna gjorde att jag blev sjukskriven på heltid i nästa två månader. Den stora glädjen under denna tid var sonen Samuel som då ej uppnått ett års ålder och som var så nöjd med en pappa som ”bara” orkade sitta på golvet med honom och leka….Under hösten har jag varit pappaledig på heltid och vi har utvecklat en alldeles speciellt god relation Samuel och jag, mycket ”tack vare” att jag var sjuk under våren och fick så mycket tid tillsammans med honom.

Under samma period som jag var sjukskriven så kämpade en svägerska till mig en ojämn kamp mot cancer i bukspottskörteln. Cancern spred sig till levern som satte njurarna ur spel och under hösten klarade inte kroppen mer. Sorgen blev kännbar i familjen och gjorde att vi kom varandra närmare, påminda om livets skörhet men också hoppet om en ljusare framtid, en himmel utan sjukdomar och smärta. Begravningen blev ett ljust minne, där Jesu omfamnande liksom blev fysiskt förnimbar. När en sann Jesu efterföljare dör så är himlen närvarande, då blir begravningen en påminnelse om att våra kroppar bara är stoft men våra själar har evighetsvärde.

Ett minne som sticker ut under 2015 är såklart bilden av den döde treåringen på en strand i Turkiet. Jag vet att för många så brast det när de fick se den där bilden. För mig så brast det totalt. För tre år sedan var jag med familjen på All inclusive-resa till Bodrum i Turkiet, i början av september 2015 flöt en treårig pojke i land på samma strand, död...och min värld föll samman...Vad kan jag göra? Hur kan jag hjälpa? I de etablerade välfärds-sammanhang som jag rör mig i kände jag ett behov av ett "Kyrie Eleison", ett "Herre förbarma dig". Det blev en sång, vi sjöng den på en Hosianna-gudstjänst och det brast för fler människor…Jag kände ett stort behov av att vi som varit tysta länge höjer våra röster. Och precis så blev det, många berördes av den där bilden och tonläget i flyktingdebatten förändrades, många ljusa krafter tändes, det är ett ljust minne av 2015. Sången valde jag att lägga ut på Facebook  med noter och körarr. Efter några dagar hade den spridits till körledare och kyrkomusiker i hela landet och det var mycket roligt att se att den sjöngs från norr till  söder i landet. Vill ni ha noter eller körarr på sången så ligger allt utlagt på min Facebook-sida. Jag tar inget för dem, är bara glada att de sprids! Så här blev texten;

 

Kyrie Eleison-Herre förbarma dig

(Magnus Brengesjö 2015-09-03)

 

Herre vi ber för en värld full av nöd, Herre förbarma dig!

Vi ber för de tusende som flyr undan död, Herre förbarma dig!

Herre vi ber för var flykting i vår tid, Herre förbarma dig!

Vi ber att i länderna de flyr till finna frid, Herre förbarma dig!

 

Herre, vår Herre, Herre förbarma dig!

Herre, vår Herre, Herre förbarma dig!

 

Herre vi ber dig, hjälp dem som styr, Herre förbarma dig!

Hjälp dem att riva inte bygga en mur, Herre förbarma dig!

Herre vi ber för Sverige, vårt land, Herre förbarma dig!

Vi ber att du skyddar oss med din starka hand, Herre förbarma dig!

 

Herre, vår Herre, Herre förbarma dig!

Herre, vår Herre, Herre förbarma dig!

 

Herre, vi ber för var människa i nöd, Herre förbarma dig!

Ge oss nåd att dela med dessa vårt bröd, Herre förbarma dig!

 

Herre, vår Herre, Herre förbarma dig!

Herre, vår Herre, Herre förbarma dig!

Kyrie Eleison, Kyrie Eleison!

Kyrie Eleison, Kyrie Eleison!

 

 

Magnus Brengesjö, Mullsjö den 8 / 1 2016


Leave a comment