full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: Möteströtta kyrkomedlemmar

by Radio Tio | mar 09, 2016

Sorry to say....

Jag möter i olika sammanhang många kristna som säger:
- " Nej, jag orkar inte mera möten.." Man är trött och less på att vara mötesbesökare. För dem har besöken i kyrkan blivit färre och färre, och på något märkligt sätt är det inte något man själv valt bort, bara för att man inte ids gå. 
Nej, det sitter djupare och på ett helt annat plan.

Man känner sig inte längre delaktig och hemma i det man trodde var kyrkan, eller känner inte riktigt igen sig. För att inte längre göra våld på sig själv stannar man hemma - och vet inte hur man ska hantera det man upplever. Något man kanske inte ens kan samtala om. Tron och längtan efter Guds närvaro mitt i livet finns kvar, men ändå...
Det är en känsla som har svårt att lämna. Men förstås, kanske man ändå ska försöka hålla skenet uppe...?

Vi alla går igenom olika säsonger och skeenden i livet. Ibland är det bara att härda ut och hålla fast i det man har, andra gånger behöver man släppa taget, fast allt känns osäkert och otryggt.
Det kan vara relationer, familj eller barn som får sätta agendan - och vi vandrar runt i vårt ekorrhjul med längtan att komma vidare....

Människofruktan har med sig snaror
Men den som förtröstar på Herren
blir beskyddad.
Ordsp. 29:25

Gud har aldrig tänkt att vi ska leva nätt och jämt, lite på sparlåga, där andras förväntningar på oss ska diktera vår tillvaro. En underbar framtid väntar alla dem som sätter sitt hopp till Herren, och är öppna för de nya vägar som kan visa sig. Din familj kan självklart vara en del i detta, när du befinner dig mitt i den säsongen av livet.

Visst kan många andra faktorer också spela in, när människor upplever sig möteströtta. Precis som det är för vår fysiska kropp kan det också vara för vårt andliga liv.
Ensidig kost, för mycket socker och fast food, eller för lite sömn och vila, kan ställa till det för oss. Men även besvikelse, oro, felaktiga relationer och sammanhang kan få oss att tappa orken. 

Lev dagligen i Guds ord, för det ger näring och balans i livet.
Stressa inte runt och tro att du ska hinna med allt som förväntas av dig, utan våga prioritera ensamma stunder. 
Var noga med din andliga hygien så inte någon bitterhet eller oro får greppet om dig. Eller felaktig undervisning….
Och du: Låt dina relationer vara det som lyfter dig. Så mycket kraft och glädje rinner ur dig och dränerar ditt liv, om du står kvar i sammanhang "bara för att...”. 
Det kanske är dags att våga visa färg och vara trovärdig där också?!

Var och en har sitt eget ansvar att ta, och du kan aldrig skylla på någon annan. Gör de förändringar du inom dig vet du bör ta tag i som är i enlighet med Guds ord.
Jodå...visst finns det även märkliga situationer som vi har svårt att själva rå på. 
Där vill Guds kraft komma och göra skillnad!

Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
De som har dina vägar i sitt hjärta. 
Ps. 84:6

Eleonora Lahti
Uppsala




Sorry to say....

Jag möter i olika sammanhang många kristna som säger:
- " Nej, jag orkar inte mera möten.." Man är trött och less på att vara mötesbesökare. För dem har besöken i kyrkan blivit färre och färre, och på något märkligt sätt är det inte något man själv valt bort, bara för att man inte ids gå. 
Nej, det sitter djupare och på ett helt annat plan.

Man känner sig inte längre delaktig och hemma i det man trodde var kyrkan, eller känner inte riktigt igen sig. För att inte längre göra våld på sig själv stannar man hemma - och vet inte hur man ska hantera det man upplever. Något man kanske inte ens kan samtala om. Tron och längtan efter Guds närvaro mitt i livet finns kvar, men ändå...
Det är en känsla som har svårt att lämna. Men förstås, kanske man ändå ska försöka hålla skenet uppe...?

Vi alla går igenom olika säsonger och skeenden i livet. Ibland är det bara att härda ut och hålla fast i det man har, andra gånger behöver man släppa taget, fast allt känns osäkert och otryggt.
Det kan vara relationer, familj eller barn som får sätta agendan - och vi vandrar runt i vårt ekorrhjul med längtan att komma vidare....

Människofruktan har med sig snaror
Men den som förtröstar på Herren
blir beskyddad.
Ordsp. 29:25

Gud har aldrig tänkt att vi ska leva nätt och jämt, lite på sparlåga, där andras förväntningar på oss ska diktera vår tillvaro. En underbar framtid väntar alla dem som sätter sitt hopp till Herren, och är öppna för de nya vägar som kan visa sig. Din familj kan självklart vara en del i detta, när du befinner dig mitt i den säsongen av livet.

Visst kan många andra faktorer också spela in, när människor upplever sig möteströtta. Precis som det är för vår fysiska kropp kan det också vara för vårt andliga liv.
Ensidig kost, för mycket socker och fast food, eller för lite sömn och vila, kan ställa till det för oss. Men även besvikelse, oro, felaktiga relationer och sammanhang kan få oss att tappa orken. 

Lev dagligen i Guds ord, för det ger näring och balans i livet.
Stressa inte runt och tro att du ska hinna med allt som förväntas av dig, utan våga prioritera ensamma stunder. 
Var noga med din andliga hygien så inte någon bitterhet eller oro får greppet om dig. Eller felaktig undervisning….
Och du: Låt dina relationer vara det som lyfter dig. Så mycket kraft och glädje rinner ur dig och dränerar ditt liv, om du står kvar i sammanhang "bara för att...”. 
Det kanske är dags att våga visa färg och vara trovärdig där också?!

Var och en har sitt eget ansvar att ta, och du kan aldrig skylla på någon annan. Gör de förändringar du inom dig vet du bör ta tag i som är i enlighet med Guds ord.
Jodå...visst finns det även märkliga situationer som vi har svårt att själva rå på. 
Där vill Guds kraft komma och göra skillnad!

Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
De som har dina vägar i sitt hjärta. 
Ps. 84:6

Eleonora Lahti
Uppsala
Sorry to say....

Jag möter i olika sammanhang många kristna som säger:
- " Nej, jag orkar inte mera möten.." Man är trött och less på att vara mötesbesökare. För dem har besöken i kyrkan blivit färre och färre, och på något märkligt sätt är det inte något man själv valt bort, bara för att man inte ids gå. 
Nej, det sitter djupare och på ett helt annat plan.

Man känner sig inte längre delaktig och hemma i det man trodde var kyrkan, eller känner inte riktigt igen sig. För att inte längre göra våld på sig själv stannar man hemma - och vet inte hur man ska hantera det man upplever. Något man kanske inte ens kan samtala om. Tron och längtan efter Guds närvaro mitt i livet finns kvar, men ändå...
Det är en känsla som har svårt att lämna. Men förstås, kanske man ändå ska försöka hålla skenet uppe...?

Vi alla går igenom olika säsonger och skeenden i livet. Ibland är det bara att härda ut och hålla fast i det man har, andra gånger behöver man släppa taget, fast allt känns osäkert och otryggt.
Det kan vara relationer, familj eller barn som får sätta agendan - och vi vandrar runt i vårt ekorrhjul med längtan att komma vidare....

Människofruktan har med sig snaror
Men den som förtröstar på Herren
blir beskyddad.
Ordsp. 29:25

Gud har aldrig tänkt att vi ska leva nätt och jämt, lite på sparlåga, där andras förväntningar på oss ska diktera vår tillvaro. En underbar framtid väntar alla dem som sätter sitt hopp till Herren, och är öppna för de nya vägar som kan visa sig. Din familj kan självklart vara en del i detta, när du befinner dig mitt i den säsongen av livet.

Visst kan många andra faktorer också spela in, när människor upplever sig möteströtta. Precis som det är för vår fysiska kropp kan det också vara för vårt andliga liv.
Ensidig kost, för mycket socker och fast food, eller för lite sömn och vila, kan ställa till det för oss. Men även besvikelse, oro, felaktiga relationer och sammanhang kan få oss att tappa orken. 

Lev dagligen i Guds ord, för det ger näring och balans i livet.
Stressa inte runt och tro att du ska hinna med allt som förväntas av dig, utan våga prioritera ensamma stunder. 
Var noga med din andliga hygien så inte någon bitterhet eller oro får greppet om dig. Eller felaktig undervisning….
Och du: Låt dina relationer vara det som lyfter dig. Så mycket kraft och glädje rinner ur dig och dränerar ditt liv, om du står kvar i sammanhang "bara för att...”. 
Det kanske är dags att våga visa färg och vara trovärdig där också?!

Var och en har sitt eget ansvar att ta, och du kan aldrig skylla på någon annan. Gör de förändringar du inom dig vet du bör ta tag i som är i enlighet med Guds ord.
Jodå...visst finns det även märkliga situationer som vi har svårt att själva rå på. 
Där vill Guds kraft komma och göra skillnad!

Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
De som har dina vägar i sitt hjärta. 
Ps. 84:6

Eleonora Lahti
Uppsala
Sorry to say....

Jag möter i olika sammanhang många kristna som säger:
- " Nej, jag orkar inte mera möten.." Man är trött och less på att vara mötesbesökare. För dem har besöken i kyrkan blivit färre och färre, och på något märkligt sätt är det inte något man själv valt bort, bara för att man inte ids gå. 
Nej, det sitter djupare och på ett helt annat plan.

Man känner sig inte längre delaktig och hemma i det man trodde var kyrkan, eller känner inte riktigt igen sig. För att inte längre göra våld på sig själv stannar man hemma - och vet inte hur man ska hantera det man upplever. Något man kanske inte ens kan samtala om. Tron och längtan efter Guds närvaro mitt i livet finns kvar, men ändå...
Det är en känsla som har svårt att lämna. Men förstås, kanske man ändå ska försöka hålla skenet uppe...?

Vi alla går igenom olika säsonger och skeenden i livet. Ibland är det bara att härda ut och hålla fast i det man har, andra gånger behöver man släppa taget, fast allt känns osäkert och otryggt.
Det kan vara relationer, familj eller barn som får sätta agendan - och vi vandrar runt i vårt ekorrhjul med längtan att komma vidare....

Människofruktan har med sig snaror
Men den som förtröstar på Herren
blir beskyddad.
Ordsp. 29:25

Gud har aldrig tänkt att vi ska leva nätt och jämt, lite på sparlåga, där andras förväntningar på oss ska diktera vår tillvaro. En underbar framtid väntar alla dem som sätter sitt hopp till Herren, och är öppna för de nya vägar som kan visa sig. Din familj kan självklart vara en del i detta, när du befinner dig mitt i den säsongen av livet.

Visst kan många andra faktorer också spela in, när människor upplever sig möteströtta. Precis som det är för vår fysiska kropp kan det också vara för vårt andliga liv.
Ensidig kost, för mycket socker och fast food, eller för lite sömn och vila, kan ställa till det för oss. Men även besvikelse, oro, felaktiga relationer och sammanhang kan få oss att tappa orken. 

Lev dagligen i Guds ord, för det ger näring och balans i livet.
Stressa inte runt och tro att du ska hinna med allt som förväntas av dig, utan våga prioritera ensamma stunder. 
Var noga med din andliga hygien så inte någon bitterhet eller oro får greppet om dig. Eller felaktig undervisning….
Och du: Låt dina relationer vara det som lyfter dig. Så mycket kraft och glädje rinner ur dig och dränerar ditt liv, om du står kvar i sammanhang "bara för att...”. 
Det kanske är dags att våga visa färg och vara trovärdig där också?!

Var och en har sitt eget ansvar att ta, och du kan aldrig skylla på någon annan. Gör de förändringar du inom dig vet du bör ta tag i som är i enlighet med Guds ord.
Jodå...visst finns det även märkliga situationer som vi har svårt att själva rå på. 
Där vill Guds kraft komma och göra skillnad!

Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
De som har dina vägar i sitt hjärta. 
Ps. 84:6

Eleonora Lahti
Uppsala
Sorry to say....

Jag möter i olika sammanhang många kristna som säger:
- " Nej, jag orkar inte mera möten.." Man är trött och less på att vara mötesbesökare. För dem har besöken i kyrkan blivit färre och färre, och på något märkligt sätt är det inte något man själv valt bort, bara för att man inte ids gå. 
Nej, det sitter djupare och på ett helt annat plan.

Man känner sig inte längre delaktig och hemma i det man trodde var kyrkan, eller känner inte riktigt igen sig. För att inte längre göra våld på sig själv stannar man hemma - och vet inte hur man ska hantera det man upplever. Något man kanske inte ens kan samtala om. Tron och längtan efter Guds närvaro mitt i livet finns kvar, men ändå...
Det är en känsla som har svårt att lämna. Men förstås, kanske man ändå ska försöka hålla skenet uppe...?

Vi alla går igenom olika säsonger och skeenden i livet. Ibland är det bara att härda ut och hålla fast i det man har, andra gånger behöver man släppa taget, fast allt känns osäkert och otryggt.
Det kan vara relationer, familj eller barn som får sätta agendan - och vi vandrar runt i vårt ekorrhjul med längtan att komma vidare....

Människofruktan har med sig snaror
Men den som förtröstar på Herren
blir beskyddad.
Ordsp. 29:25

Gud har aldrig tänkt att vi ska leva nätt och jämt, lite på sparlåga, där andras förväntningar på oss ska diktera vår tillvaro. En underbar framtid väntar alla dem som sätter sitt hopp till Herren, och är öppna för de nya vägar som kan visa sig. Din familj kan självklart vara en del i detta, när du befinner dig mitt i den säsongen av livet.

Visst kan många andra faktorer också spela in, när människor upplever sig möteströtta. Precis som det är för vår fysiska kropp kan det också vara för vårt andliga liv.
Ensidig kost, för mycket socker och fast food, eller för lite sömn och vila, kan ställa till det för oss. Men även besvikelse, oro, felaktiga relationer och sammanhang kan få oss att tappa orken. 

Lev dagligen i Guds ord, för det ger näring och balans i livet.
Stressa inte runt och tro att du ska hinna med allt som förväntas av dig, utan våga prioritera ensamma stunder. 
Var noga med din andliga hygien så inte någon bitterhet eller oro får greppet om dig. Eller felaktig undervisning….
Och du: Låt dina relationer vara det som lyfter dig. Så mycket kraft och glädje rinner ur dig och dränerar ditt liv, om du står kvar i sammanhang "bara för att...”. 
Det kanske är dags att våga visa färg och vara trovärdig där också?!

Var och en har sitt eget ansvar att ta, och du kan aldrig skylla på någon annan. Gör de förändringar du inom dig vet du bör ta tag i som är i enlighet med Guds ord.
Jodå...visst finns det även märkliga situationer som vi har svårt att själva rå på. 
Där vill Guds kraft komma och göra skillnad!

Saliga är de människor som har sin styrka i dig,
De som har dina vägar i sitt hjärta. 
Ps. 84:6

Eleonora Lahti
Uppsala

Leave a comment