full screen background image

Sverige och socialism

 
 

Jag skriver det här dagen efter Sveriges Nationaldag. Såg lite grand från Skansen på TV på nätet. Härligt att se alla svenska flaggor. Tror svenskarna behöver få känna stolthet över sitt land. Särskilt nu med så mycket våld och osäkerhet i landet. Ondskan tog en gång nationalismen och perverterade den så vi behöver ta den tillbaka. Vi kan vara stolta över vårt land precis som vi är stolta över vår familj eller vår församling. Gud har instiftat alla tre och dom krafter som vill bryta ned någon av dessa är inte från Gud. Vi har också rätt att försvara vårt land och det vi tror på.

I Bibeln står det:

”Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skola bo --detta för att de skola söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju icke är långt ifrån någon enda av oss”.…

Apostlagärningarna 17:26-27

”Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig”.

Psalm 74:17

Det finns något väldigt bra med globalism. Vi har möjlighet att resa och ha utbyte av andra kulturer. Men Gud har skapat gränser som ett beskydd för alla olika folk. Ja, vi är alla Guds skapelser men vi har olika kulturer och vi är inte ett enda folk. Djävulens plan är att bryta ned alla gränser så att ondskan kan översvämma överallt. Och det gäller både länder och gränser för hur vi ska leva. Råmärken som Bibeln talar om som finns där som ett beskydd.

”Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder har satt upp”.

Ordspråksboken 22:28

Vi som kristna vet ju vad Bibeln säjer om den yttersta tiden att Anti-Krist ska regera i en värld utan gränser och att det kommer att bli den värsta diktatur som världen har sett.

Dom som vurmar för öppna gränser har också glömt att det faktiskt inte var så länge sedan vi hade ”Fattig-Sverige”. Min morfar t.ex. var född 1899. Han började jobba när han var 13 år. Han fick det bra sen men det var fattigt när han växte upp med 8 syskon. Han dog 1986.

Min pappa har alltid sagt att dom mest nationalistiska svenskarna är dom som bor utomlands. Det kan nog stämma. Jag skrev en gång förut att jag skulle skriva om att jag är stolt över Sverige men sen kom annat emellan. Sverige har rykte om sej att vara socialistiskt men jag ser en helt annan ådra. Tänk på alla internationella företag som kommit från Sverige och som vittnar om en entreprenörsanda av stora mått. Det bor flera miljoner mer människor i exempelvis Los Angeles och ändå har företag som Volvo, SAAB, Electrolux, Husqvarna och IKEA kommit från lilla Sverige. Vi har också många, många svenska uppfinningar. Googla det så får du se. Min amerikanske man och jag brukar skoja om det och tävla om vilket land som har flest och han drar alltid till med att mjölkkartongerna är svenska. Vilket är sant. Tetrapac är en svensk uppfinning 😉

Här i USA ser man hur unga människor dras mot socialism. Många av universiteten har vänsterinriktade professorer som influerar dom unga. USA som en gång var den nation som starkast stod emot kommunismen. Man framställer socialismen som “det goda” samhället. Man lär ungdomen t.ex. att Amerika är ont och att allt som Amerika står för ska bekämpas.

Visa mej ett socialistiskt land som upphöjer Gud. Det finns inte. Staten blir Gud och det som människorna måste se upp till. Samma i Sverige. Partierna på vänsterkanten framställer sej själva som ”dom goda”. En väldigt självrättfärdig syn där man inte behöver Gud eller förlåtelse för synder.

Läste på Facebook igår en fras som gick i stil med: ”Om man inte är stolt över sitt land har man inte heller någon anledning att försvara det”.

”Så sade HERREN: »Ställ eder vid vägarna och sen till, och fråga efter forntidens stigar, fråga vilken väg som är den goda vägen, och vandra på den, så ska ni finna ro för edra själar.» Jeremia 6:16

(Jag har skrivit en sång på svenska om det här som kommer snart….)

Jag tror att Sverige står inför ett ödesval precis som Amerika gjorde i det senaste valet. Vi som kristna måste rösta med Gud.

Var välsignade!

 

Veckans bloggare:
Lena A Hubbard

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Lena Andersson Hubbard: Musikens påverkan

by Radio Tio | mar 16, 2016

Det här är ju delvis en blogg av och för folk som sysslar med musik i den kristna världen. Har inte skrivit så mycket om det hittills. Jag kommer att tänka på några ”milstolpar” och uppenbarelser kan man väl säja som har fastnat i mitt sinne. Jag tror att ibland när Gud talar så är det vissa saker som han bara säjer en gång. Jag glömmer aldrig ett tillfälle i början efter att jag blivit frälst och det var typ en kärlekssång som spelades på radion. Ingenting i texten talade om detta men den Helige Ande sa så tydligt att meddelandet i sången var: ” Det finns inget hopp”.  Det tilltalet varnade mej att inte lyssna på världslig musik. Att det finns dolda meddelanden i den musiken som påverkar oss andligt och som bara den Helige Ande kan uppenbara.

Ännu till denna dag så undviker jag världslig musik. Vi tittar på American Idol” och liknande på TV men jag sitter aldrig och ”diggar” profan musik. Och även om jag tittar på musikprogram på TV så lyssnar jag efter det gudomliga. En speciell gudagiven talang etc. Här i USA är ofta många av deltagarna i talangtävlingarna kristna så det är lite annorlunda än i Sverige. På radion när jag kör bil finns flera olika kristna kanaler att välja mellan.

När jag för första gången klev in på Södermalmskyrkan, (November 1985),  kom jag rakt in i en lovsångskonferens. Jag hade blivit frälst på en strand på Mallorca två månader tidigare och Gud ledde mej till denna församling. Lovsången var helt enorm denna kväll. Det var så starkt att jag började svettas. Jag satt på läktaren och var helt förbluffad. Visste inte att nåt sånt här fanns i Sverige. Jag var van att jamma med musiker och har alltid tyckt om att improvisera. Men det fanns alltid ett tak. ”Hit men inte längre”. När jag hörde den här lovsången slogs jag av tanken, ”dom är inte rädda”. Det finns ingen fruktan för vart det ska bära hän. Det var nånting nytt för mej och helt fantastiskt. 

Bror Spetz var pastor i Södermalmskyrkan på den här tiden och han var också den som initierat och bett fram den väckelse som församlingen upplevde. 

Har man en gång upplevt den kraft och smörjelse som fanns i Södermalmskyrkan på 80-talet så glömmer man det aldrig. En smörjelse som gör att människor måste kapitulera inför Gud så fort dom kommer in i lokalen. Guds närvaro var så stark många gånger att man måste hålla sej i väggen för att inte ramla omkull. Vid ett tillfälle när Lester Sumrall var där för att predika kom en sån oerhörd frihet över hela församlingen i slutet av mötet. Absolut HELA kyrkan gungade i dans i den Helige Ande. Inget forcerat, bara total glädje och frihet. Och det slutade lika plötsligt som det började, på en given signal i Anden. Sånt glömmer man inte! Lester Sumrall kom tillbaka två år senare och frågade, -”vad har hänt”? Han upplevde att den frihet vi hade var borta. Men det är en annan historia… 

Pastor Bror frågade mej ganska omgående om jag ville sjunga i församlingen. Jag svarade att jag helst ville vara anonym och bara få en tid av helande och upprättelse. Jag ville inte hoppa från mitt gamla liv rakt in i ett offentligt ”scen liv” i församlingen. Han förstod och respekterade min hållning. 

P.g.a. detta så tog det flera år innan jag s.a.s. ”fick” sjunga. Det tog kanske lite längre tid än vad jag önskat men Gud lät mej pröva mina vingar utanför församlingen. 

(Jag sjöng mycket när vi var ute på gator och torg men inte i själva församlingen egentligen förrns jag kom till Livets Ord där jag fick sjunga solo på stora möten).

Jag hade t.ex. en spelning en kväll på Kolingen i Gamla Stan tillsammans med en gammal god musikervän, Slim Notini, (som jag senare fick leda till frälsning efter en annan spelning som vi hade på Mosebacke). Han hade ett 7-manna band med blåssektion och dom körde härlig, svängig musik. Den här speciella kvällen fick jag vara med och jag sjöng två svängiga gospelsånger. Kolingen är ett ganska litet ställe och det var fullt ös därinne. När jag sjöng mina gospels kom Guds smörjelse på ett alldeles speciellt sätt. Musiken blev så oerhört ”hot” och elektrifierad. Folk var som galna. Dom hängde över scenkanten och bara ropade. Det kändes ungefär som en Beatles konsert på den gamla goda tiden. När jag gick av scenen tänkte jag att nu kommer folk att komma efter mej och dra och slita i mej. Men till min förvåning – ingenting… 

Då talade den Helige Ande och sa, - ”när du upphöjer mej, (Jesus), går du fri

Vad befriande! Vad underbart!  För mej som haft en tonårskarriär och upplevt hur människor kan bete sej och hur man blir allas egendom och som en ”sockerbit” som alla vill ha en del av, var det här verkligt goda nyheter. 

När jag upphöjer Jesus, går jag fri!  Ibland frågar folk varför jag inte kan sjunga nåt annat. Jag tror att när det gäller musik så kan man applicera uttrycket, ”som man ropar i skogen får man svar”. Jag vill vara försiktig med att sända signaler som får ett resultat som jag inte vill ha. Jag tror att min kallelse inte i första hand är att leda lovsång, även om jag älskar det,  utan att nå människor i världen med min musik. Att dom ska känna igen sej och förstå att det handlar om dom. Och jag vill att den Helige Ande ska dra människor till Jesus. Att dom ska bli berörda av Honom.

Det finns dock s.k. Cross Over sånger anser jag som talar ett annat språk men på ett sätt som folk förstår. T.ex. sjöng jag under en tid West Side Storys ”Somewhere” som talar om längtan efter vad som mycket väl kan vara himmelen. Jag vill också försöka skriva såna sånger. Jag har full tro på kraften i Guds ord, men ibland kan valet av andra ord i en sång bli en slags översättning där vi talar till folk där dom är.

I höstas gjorde jag en konsert här i Arizona. Det var svensk publik  så jag gjorde låtar från min nya CD som handlar om tro och frälsning,  plus ett par av mina gamla hits. Jag visste att jag måste vara försiktig med mitt sångval. Många var rädda innan och i vetskap om att jag är kristen försäkrade man sej om att jag förstod sammanhanget och förväntningarna. Eftersom jag inte kunde välja en gospel så avslutade jag med en riktigt svängig blueslåt istället. Den osannolika Pride and Joy. Fullt drag och jag upplevde i alla fall att Guds kraft och liv flödade ut från den låten. På ett sätt där jag tror att folk efteråt upplevde att det här var nåt helt annat. Fast dom inte riktigt förstod vad som hände. Jag tror att dom upplevde ”strömmar av levande vatten”. 

Jag älskar att få stå i Guds flod genom musiken och känna hur hans liv flödar ut och får bryta ned barriärer och öppna människors hjärtan. Har upplevt det här i USA i alla olika församlingar där jag fått sjunga. Hade en sån spelning i Sverige i somras där allting bara föll på plats perfekt. Där varje sång var levande och Gud ledde varje ord. Ingenting kan vara mer tillfredställande än att få bli använd av Gud. 

Leave a comment