full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eva Marklund: Omständigheter

by Radio Tio | mar 30, 2016

I skrivande stund sitter jag och min man på x2000, flera timmar försenade på grund av ett bombhot i en stad i mellan Sverige. Vi är helt i händerna på en omständighet vi inte kunnat förutse. Det är natt och vi vet inte när vi kommer att vara hemma. Kanske tidigt imorgon bitti. Många tankar rör sig inom mig. När kommer vi hem? Hur skall vi orka med vårt arbete imorgon? Varför just idag? Varför just vårt tåg? Frågor som om någon vecka inte känns så viktiga längre. Då kommer vi att kunna se tillbaka och ha perspektiv. Nu rör sig allting runt det som händer i stunden och hur vi påverkas av av det som händer just nu.

Idag är det första dagen i påskhelgen, skärtorsdag. Hela påskhelgen ligger framför och budskapet om Jesu död och uppståndelse är mera aktuellt än någonsin. Kanske var det så för lärjungarna att situationen Jesus hamnat i framstod som en omständighet. Han hade varit tydlig och talat om sin död och uppståndelse men ingen av dom var beredd på att Jesus skulle fängslas, dömas och straffas med döden. Allt hände så fort, plötsligt var Jesus och lärjungarna fast in en obehaglig och hotfull situation dom inte kunde styra över. Jesu vänner flydde och lämnade honom att ensam konfronteras med det religiösa och politiska ledarskapet. För dom som levt nära Jesus och som trott att han kom
för att stanna blev frågorna många. Var han verkligen Guds Son? Skulle han inte ta över det politiska herraväldet och bli Kung över Israel? Varför döden? Hur skall det bli med oss? Lärjungarna hade inte perspektiv på händelsen de just tog del av. För dom var Jesu död en katastrof och ett misslyckande. Dom förstod inte vikten av det som hände eftersom dom inte hade perspektiv.

Jesus död såg ut som ett nederlag, men uppståndelsens konsekvens är oerhörd. Lärjungarnas förvåning och tvivel över att graven var tom blev ännu en omständighet att bearbeta. En del trodde men en del tvivlade. Kan det vara sant? Hur kan en person som utstått detta lidande levande lämna sin grav? Var är han nu? Kan kvinnorna sett rätt när de såg honom levande? Frågor som säkert rörde sig inom Jesu närmaste vänner. Efter några dagar mötes Jesus lärjungarna levande uppstånden. Allt förändras och nu ser vi perspektivet på denna katastrof. Vi har en Jesus som inte är död han lever. Han har besegrat dödens makt och ger evigt liv till den som tror. Den omständighet Jesus hamnade i har fått konsekvens för hela världen. Världens viktigaste händelse fick världens viktigaste konsekvens.

Att sjunga om denna händelse och om det blodet som rann från Jesus kropp. Ett blod som blev betalningen för dig och mig är de starkaste och mest verksamma sångerna. Dom berör mitt hjärta och förvandlar mitt perspektiv. Plötsligt ser jag mig själv och mina omständigheter på ett nytt sätt jag får perspektiv.

Leave a comment