full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eva Marklund: Herre jag älskar din boning den plats där din härlighet bor

by Radio Tio | jul 27, 2016
Idag är det riktigt varmt. Lite svårt att vara på topp i tanken. Jag valde ändå att ta en stund med min bibel och fokusera på ordet. Vissa dagar speciellt då jag släpper taget om det vardagliga får bli som dom blir. Jag talar stilla med Herren dessa dagar och låter tankarna få flyga. Ganska snart kommer längtan och jag vill bestämma möte med Herren och fokusera en stund. Tacksam för det behovet.

Idag hamnade jag i Psaltaren och läste några psalmer av David. Ofta lyser längtan igenom till platsen där Herrens härlighet bor i Davids sånger och texter. Någonting måste ha hänt i hans hjärta under mötet med Gud. David beskriver sin gudsfruktan och sitt behov av att uppleva och känna Guds närvaro i sitt liv. Under tider av felsteg och misstag blir hans bön intensiv ” Rena mig Herre och tag inte din helige Ande ifrån mig”.

David fick i sina psalmer se Messias profetiskt men fick aldrig möta honom personligen, varken fysiskt eller andligt. Trots det var hans största och starkaste längtan att fä vara i Herrens närvaro och skåda Hans tempel. Jag kan i Davids texter läsa profetiska ord som stärker min förundran över Guds planer och den röda Messias tråd som sträcker sig genom hela Gamla Testamentet.

David fick vara ett viktigt redskap genom många profetiska ord om Messias som han fick förmedla under sin livstid. Vissa av hans psalmer innehåller förutsägelser som nästan ordagrant uppfylldes när Messias kom och blev världens frälsare Jesus är verklig för mig. Det han gjorde och vann för mig är grunden för min lovprisning och tillbedjan. Den gudsfruktan David representerar inspirerar mig och jag önskar att bli en guds människa som han. En person som ödmjukar mig under Herren mäktiga hand och är villig att bli ett redskap som Gud kan använda. En människa som är känslig inför det som är orent, erkänner sin synd och vars enda längtan är att ära Herren med hela sitt liv. Jag har funderat på varför mitt behov av att stämma möta med Jesus är så stort. Mitt enda svar på den frågan är att mötet med Herren har satt djupa spår och hans närvaro är oerhört dyrbar för mig.

Därför återvänder jag om och om igen till ”platsen där Guds härlighet bor”. Platsen där jag fokuserar och öppnar mig för det Herren vill uppenbara. Mitt i allt vi uppslukas av i det dagliga livet finns en plats där allt är stilla. En plats där hjärtat får vederkvickelse och bilden av Jesus blir klarare. Ur det hjärtat flödar lovsången.

Sommar Välsignelser

Eva Marklund

Leave a comment