full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Lena Andersson Hubbard: Vad är väsentligt?

by Radio Tio | dec 07, 2016

Tiden går så fort. Nu är det jul igen! Här i USA kommer Thanksgiving först och sen kommer juldekorationerna fram. Ägnade större delen av söndan åt detta. Så vackert med alla ljus inne och ute.

Jag skrev om USA- valet sist. Nu vet vi hur det gick. Jag och många med mej är så lättade och befriade att Trump vann därför att han står för amerikanska värden. Amerika först! Det är inte själviskt, det är att ta sitt uppdrag på allvar och se till att det egna folket prioriteras. Landets ekonomi och säkerhet i första rummet.

Många, många har fått nytt hopp för framtiden. Större delen av USA:s universitet verkar vara rena verkstäderna för socialism och därför ser vi så mycket demonstrationer speciellt bland unga människor efter det här valet.

Vad jag har på mitt hjärta den här gången är enheten bland kristna. Och jag menar då evangeliska kristna. (Även om det givetvis finns pånyttfödda Jesusälskande människor inom både katolska kyrkan och den ortodoxa kyrkan så finns det så mycket i deras doktriner som vi inte kan ha enhet med. Men vi kommer säkert att träffa många av dom i himlen).

Varför har vi så lätt att vara kritiska mot andra församlingar? Jag tror att precis som vi som enskilda kristna har olika kallelser så har församlingar olika kallelser.

För att återgå till Trump så sa han något intressant när han talade inför kristna ledare. Jag tror att det är lite högt räknat, men enligt en kristen broder så skulle det finnas runt 250 miljoner kristna i USA. Trump frågade, om ni nu är så många, hur kommer det sej då att ni inte får igenom det som ni vill?

Brist på enhet måste väl vara svaret.

En sak som jag lärt mej genom alla dom olika församlingar som vi varit med i är att Gud verkar på så många olika plan. Det är så lätt att bli fariseeistisk. Det är så lätt att döma det vi inte förstår.

Jag hör människor här i USA som är misstänksamma mot t.ex. Joyce Meyer eller Joel Osteen. Det måste vara nåt fel för det är så mycket människor på deras möten. Dom predikar inte Jesu blod och det ena med det andra. Joel Osteen svarade undvikande en gång på TV när dom frågade honom om homosexualitet t.ex. Reportar är ofta ute för att snärja predikanter och jag förstår mycket väl varför han inte lät sej fångas i den situationen men han fick mycket kritik för det.

Vår församling har som riktlinje att enas kring det som är väsentligt och att låta friheten råda i det som inte är väsentligt. Och att i allt låta kärleken råda.

Vad är inte väsentligt? Till exempel, vilken sorts musikstil jag föredrar, hur kyrkan ska inredas, vilka olika program som kyrkan bör ha. Om jag vill ha långt eller kort hår, sminkad eller osminkad. Hur jag är klädd när jag går till kyrkan. (Vi vill klä oss på ett sånt sätt att det inte vanärar Gud eller att vi provocerar med vår klädsel, men det finns stor frihet inom dom ramarna).

”Den som är svag i tron ska ni ta emot utan att döma över hans betänkligheter”. Rom 14:1

I ”The Message” står det fritt översatt så här:

”Välkomna med öppna armar syskon i tron som inte ser allt precis som du gör. Och hoppa inte på dom så fort dom säjer eller gör något som du inte håller med om, även om dom har starka åsikter men verkar vara svaga i tron. Kom ihåg att dom har sin egen livshistoria att ta itu med. Behandla dem vänligt.” Rom 14:1

”Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek.  Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band” Ef 4:2-3

Vi är inte kallade att vara kritiska och att försöka hitta fel på allt och alla. Och ingen har monopol på Guds ord.

Gud “sände sitt ord och botade dem”. Ps 107:20

Vi har inte fått vare sej urskiljning eller uppenbarelse för att döma andra. Om Gud har visat dej någonting om någon, så bed för den personen.

Vad är väsentligt? Att Jesus föddes av Jungfru Maria avlad genom den Helige Ande. Att Jesus dog på korset för våra synder. Att det finns rening och förlåtelse i Jesu blod. Att det finns en evighet som väntar och att Jesus är enda vägen dit.

 ”Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band:  en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla”. Ef 4:4-6

Viktigt med enhet i den tid vi lever i. Islam och speciellt radikal islamism har hat som förenar. Vi har kärlek som förenar.

”Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar." John 13:35

En God och Fröjdefull Jul önskar jag er alla!

Leave a comment