full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: En ande av urskiljning

by Radio Tio | jan 18, 2017
Det skulle vara ett långt skönt lov, å ena sidan, men händelser och omständigheter kom ikapp. Det gäller att vara beredd, och dagligen ta på sig vapenrustningen! 

Vi lever i en tid när andliga verkligheter tar sig uttryck på olika sätt, och där fyskiska uttryck får andliga konsekvenser. Det hänger faktiskt ihop och har kopplingar som ger följdverkningar på olika sätt. Den andliga och fysiska världen.

Ibland ser och förstår vi, andra gånger vandrar vi i blindo, och jag ser mer och mer hur vi behöver en ande av urskiljning mitt i bland oss, för att vi inte ska tappa kursen och med tiden bli bedragna. Andlig orenhet fördunklar synen och uppenbarar vart vi är påväg, genom våra egna val eller vad vi tillåter oss att bli påverkade av.  
 

Så säger Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
Ni väntade mycket, men se, det blev litet. 
Varför? säger Herren Sebaot.
Därför att mitt hus ligger i ruiner,
medans ni har bråttom, 
var och en med sitt eget hus.
Haggai 1:5,9

 
Själviska mål och revir, lojalitet på andras bekostnad, eller ögontjäneri, är alla destruktiva krafter. Förvirring - vem är med? vem är mot? - skapar osäkerhet och försagdhet, och man blir fångad i sin egen rädsla och oföretagsamhet.
 
När vi har oförståelse och saknar insikt och kunskap, kan fienden lätt få klorna i oss, och när andlig nykterhet försvunnit, försvinner också anden av urskiljning. 
Det är därför vi måste hålla oss vakna och förstå tiden vi lever i....
 
Osunda föeteelser och läror med vidlyftiga "uppenbarelser" är som andliga "äktenskapsbrott". Men även likgiltighet, kontroll och människofruktan bryter ner det som var tänkt att vara ett vackert penseldrag som ville måla himlens skönhet och närvaro mitt ibland oss.
 
Byggnadsarbetarna kalkar och döljer bristerna i muren. Man går inte tillrätta med synden som florerar, och istället för att avslöja putsar man på fasaden av smicker och kanske även hyckleri. Ja, det är mycket som står på spel!
 

Jag ska riva ner muren som ni vitkalkade
och jämna dem med marken,
så att grunden ligger bar.
Hes. 13:14
 
 
 
Hur kan allt detta ske..? Och man sitter och tittar på avstånd, och vågar inte gå fram och skrapa lite på ytan. 
Verksamheter rullar på och effiktiviteten skruvas upp, och man ser inte vad man tappat bort påvägen mitt i allt brus. Det man inte kan köpa för pengar eller med överlåtna människor och engagerade talare: - HERRENS NÄRVARO! 
 
Vi vet att det står om att domen ska börja i Guds hus. Inga enkla genvägar, där "lätt och lagomvägen" är tillgänglig eller VIP - som vi kanske trodde...
 

Ty tiden är inne för domen,
och den börjar med Guds hus.
1 Petr. 4:17

 
Felaktiga läror, makt och kontroll, ekonomiska oegentligheter och moraliska betänkligheter, ser ut att vara näringen till de många misslyckanden, som vill slå sönder kristi kropp på många olika platser i vår tid.
Inför uppenbar synd behövs det mod och vishet för att konfrontera. Dold synd är så mycket mera subtil att det vanliga "ögat" kan inte se den. 
En ande av urskiljning är därför vad vi behöver få se i funktion i vår tid.

Jag har själv gått både här och där och inte "sett". Visst har det ibland känts obekvämt, osäkert och jag har anklagat mig själv för att vara allt mellan oengagerad till att vara kritisk.
Och skuldkänslor slår till...
 
Nu vill det obekväma tala och ta kommando. Och jag tror jag börjar förstå...
Det kan nog handla om en ande av urskiljning som vi nu behöver i vår tid...
 
Men först: 

Om vi går till rätta med oss själva, 
skall vi inte bli dömda.
1Kor. 11:31

 
/Eleonora Lahti
Uppsala

Leave a comment