full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Marie Lönngren Sonesson: Församlingen enligt Nya Testamentet

by Radio Tio | jan 25, 2017

Vill skriva om detta ämne som har varit på mitt hjärta en lång tid. I många år så har det fått mogna fram.

På grund av att jag inte studerat detta i Nya Testamentet ordentligt förrän de sista åren så har jag bara hängt med i det system som, som man kallar församlingen.Detta är väldigt vanligt att det blir så på många olika områden i det kristna livet. På grund av brist på kunskap går vi vilse.

Det finns alltid mycket som kan se mycket bra ut men frågan är vad säger Bibeln Guds Ord. Jag hinner bara börja på detta stora ämne här.

Vad har detta med musikbloggen att göra? Allt har med musik att göra. Våra röster och instrument är bara kanaler för olika innehåll. Sen om vi är satta som sångare och musiker att bland annat betjäna Kristi Kropp församlingen så är det ju viktigt att förstå mer av vad det innebär.

Vill börja med att citera Hebr 10:25 ”Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket som ni ser att dagen närmar sig”

I denna vers används ordet synagoge (har inte kollat om jag stavat rätt) i grundtexten för sammankomster. Synagoga är den större gruppen men synagoge är en mindre grupp på c:a 10-12 personer.

Fortsätter att citera från Apg 2:40 b: "och i hemman bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande  innerlig glädje."

1 Joh 1: 5-7 ”Detta är det budskap vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är LJUS och inget mörker finns i honom. Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset så har vi gemenskap med varandra, och Jesu hans sons blod renar oss från all synd.”

Det är bara i en kärleksfull förtrolig gemenskap som man kan vandra i ljuset.

Detta är vad en verklig församling är: 
Jesus satsade största delen av sin tjänst här på jorden i 12 stycken lärjungar. Sedan uppmanade han också oss att gå ut och göra människor till lärjungar (inte söndagskristna).

Vi kan gärna samla människor i stora skaror. Det bästa är om vi fyller Globen och predikar evangeliet utsänt därifrån på Tv som går ut över hela jorden !!! Men kom inte och kalla det för Guds församling. Detta är evangelisation.

Eller om vi undervisar hundratals människor i bibelskola precis som Paulus gjorde i Tyrannus lärosal. Detta är fantastiskt men kom inte och kalla det för församlingen.

När vi samlas på söndag förmiddag från t.ex 50-1000 personer eller fler så är inte detta koinonia (nära gemenskap som beskrivs ovan). Ofta i dessa stora samlingar så går människor ut mer ensamma än de kom dit. Säger inte att detta är alltid så för alla men församlingen är detta jag beskrivit ovan.

För några veckor sedan så träffade jag en person som berättade att han blivit en Jesu lärjunge genom en husförsamling. Han fick en varm gemenskap från första början av sitt kristna liv. Detta ledde senare till att han startade en husförsamling i sitt hem och det blev som ringar på vattnet. Han fick vinna många av sina vänner.

Till slut vill jag citera Apg 2:42 ”De troende höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen vid brödsbrytelsen och bönerna."

Om ni vill ha mer utav detta jag skrivit om, så har jag en inspelning som gjordes för några veckor sedan där jag hade första delen av fler i undervisning om detta ämne. Skicka ett e-postbrev till matteus2818@gmail.com och tala om att ni vill ha denna undervisning er tillskickad.

Litteratur i detta ämne:

”Den fria kyrkan” Holger Klintenberg

”Den sista reformationen” Torben Sondergaard

Stor Välsignelse till er alla från vår Gud

Marie Lönngren Sonesson

Leave a comment