full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Eleonora Lahti: Utmaningen i en tid som denna

by Radio Tio | mar 23, 2017
Häromdagen var det söndagen den 12:e mars, eller 14:e Adar,  och jag kan riktigt föreställa mig spänningen, glädjen, och upprymdheten hos alla barn i Israel! Ja, även de vuxna hakar också på. Det var verkligen en festlig högtid som vi såg fram emot att fira under de år vi bodde där.

Det är Purim, en judisk festhögtid av stora mått. Affärerna dignar av olika kostymer som barnen kan klä ut sig i, om man inte själv fixar. Det är alltifrån Batman till prinsessor, och bara fantasin sätter gränser.

Det handlar om att hylla en fantastisk kvinna, som hade modet och kurraget att vilja rädda ett helt folk. En kvinna som var beredd att offra sitt liv om så krävdes. Det handlar om den unga judiska fosterflickan Ester, som bodde i Persien dit hennes föräldrar hade blivit bortförda i fångenskap.

Ska vi kalla Purim nuförtiden, som firats i 2500 år, för judarnas kvinnodag kanske, när vi i dessa dagar världen över, firat internationella kvinnodagen sedan 1978? Det känns som om Israels folk ligger i framkant på att uppmärksamma kvinnors förmåga och mod, till att förändra världshistoriens utveckling.
 
Som sagt...
Allt började med att det judiska folket blev bortförda i fångenskap till Babylon. Efter 70 år blev landet erövrat och fick en ny kung, Kores, som förstod utifrån profetiska skrifter att Gud utvalt honom att befria den judiska befolkningen, och låta de återvända till sitt hemland. En del gjorde det, men många valde att stanna kvar. Men snart hade man en ny kung, kung Ahasveros.

En ung vacker kvinna vid namn Ester (Hadassa), hade blivit omhändertagen av sin kusin Mordokaj som fosterfar, eftersom hennes föräldrar var döda. Efter stor dramatik i slottet, hade drottning Vasti blivit avsatt av kung Ahasveros, och en ny drottning skulle utses. Och här kommer Ester in på scenen! 
 
Kungens stadsminister, Haman, hade stort förtroende hos kungen, och när han blivit förnärmad över att en judisk man (Mordokaj - Esters fosterfar) bland kungens tjänare i porten inte böjde knä och föll ner inför honom, fick han utfärda en skrivelse att förgöra alla judar. 
Han drog alla över en kam. Alla judar skulle dödas! "Deras lagar är olika alla andras lagar" sa man, och så drog man lott, pur, om vilken dag och månad folket skulle förgöras. Lotten föll på ett datum 11 månader framåt i tiden, den 13:e Adar!
 
Skrivelsen som Haman fått rättigheterna att göra, utfärdades den 13:e Nisan. Den gick ut i ilbud och därefter "satte sig kungen och Haman sig ner för att dricka, men i staden Susan rådde bestörtning" (Ester 3:15). 
Det ser ut som om Ester tog tag i situationen på en gång hon fick höra om det inträffade, efter att Mordokaj informerat henne om alvaret i situationen:
 
Mordokaj sa: Tro inte att du ensam av alla judar ska slippa undan 
därför att du är i kungens hus. 
För om du tiger denna gång , 
skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, 
men du och din fars hus kommer att förgöras. 
Vem vet om du inte nått kunglig värdighet
just för en tid som denna?
Ester 4: 13-14
 
Och Ester svarade: Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig.
Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn varken dag eller natt.
Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt.
Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är emot lagen.
Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.
Ester 4:16

Allt går fort nu, varje stund är dyrbar och troligtvis börjar deras fasta på en gång dagen efter. Och nu är det den 14:e Nisan!
 
På tredje dagen klädde Ester sig i kunglig skrud och gick in till kungen och "fann nåd för hans ögon". Han undrade vad hon ville, men hon drog ut på svaret och ville bjuda till fest.Och en till fest, och en till fest...
Tillslut uppdagades hemligheten om hennes ursprung, och den bistra sanningen om kungens stadsminister Hamans planer. Vad skulle kungen göra nu, när han gett signetringen att försegla skrivelsen som inte går att ta tillbaka? 
 
Efter två månaders intensivt arbete blev det nu Esters släkting Mordokaj, som fick befallning av kungen att göra en ny skrivelse. I brevet gav kungen rättigheter till judarna att få försvara sig och hämnas på sina fiender den 13:e Adar. 

Så kom då dagen 11 månader efter Hamans skrivelse, och nio månader efter Mordokajs skrivelse... Fienden hade hoppats få makt över dem, men de hade nu en omvänd situation. "Ingen kunde stå emot dem, ty fruktan hade kommit över alla folk".
 
14:e Adar blir en fest och jubeldag! Man klarade av sin domedag och vann seger. Det står att de ska komma i håg och fira detta i varje generation. Man får inte försumma detta minne och det ska firas med fest och glädje, där man ger varandra mat och gåvor. "Kvinnodagen" som varje generation skall fira! Och Haman...ja, han blev hängd på en påle som han hade tänkt hänga Mordokaj på...

Ja, så undrar du: Vad håller hon på med, Eleonora?? Alla dessa datum, är de så viktiga?? Kanske, kanske inte...
 
Denna dramatiks början, i månaden Nissan, sammanfaller exakt på datum med Pesach och vår påsk. 
 
Den 13:e Nisan - förberedelse: Förberedelse med att avlägsna all surdeg i de judiska hemmen. Jesus firar en påskmåltid med sina lärljungar och blir sedan arresterad. Haman sänder ut skrivelsen att alla judar skall dödas i riket.
 
Den 14:e Nisan - aktiv handling: Påskalammet slakts i Egypten strax innan uttåget. Jesus döms till döden, avrättas på ett kors och begravs
Datum när drottning Ester troligen börjar sin fasta tillsammans med det judiska folket, tre dagar och tre nätter.
 
Mose begärde inför Farao vi flera tillfällen att de skulle få gå tre dagsresor från Egypten, in i öknen för att offra åt Herren. Jesus ligger i graven tre dagar och tre nätter. Drottning Ester och det judiska folket fastar i tre dagar och tre nätter.
 
Och Israels barn blir befriade, Jesus uppstår ur graven och drottning Ester finner nåd inför kungen!
 
Och nu är vi - du och jag - framme i tiden "11 månader" senare. En tid av dom, men också en tid av seger för de som inser sin "lott" i historien att vara en Ester som är "just för en tid som denna".
 
Det är mycket som vävs samman om man tittar på datum. Bibeln är en bok med så många parallella historiska berättelser, att vi också kan förstå att historiens parallella vingslag och världar hör samman.
 
Var är du i "just för en tid som denna?" Jag är fullt övertygad om att vi var och en behöver utmana oss själva och fråga oss detta. Kanske Mordokajs ord till Ester gäller oss också i vår tid, personligen och med tanke på Israel...:
 
För om du tiger denna gång , 
skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, 
men du och din fars hus kommer att förgöras. 

Eleonora Lahti

Häromdagen var det söndagen den 12:e mars, eller 14:e Adar,  och jag kan riktigt föreställa mig spänningen, glädjen, och upprymdheten hos alla barn i Israel! Ja, även de vuxna hakar också på. Det var verkligen en festlig högtid som vi såg fram emot att fira under de år vi bodde där.
 
Det är Purim, en judisk festhögtid av stora mått. Affärerna dignar av olika kostymer som barnen kan klä ut sig i, om man inte själv fixar. Det är alltifrån Batman till prinsessor, och bara fantasin sätter gränser.
 
Det handlar om att hylla en fantastisk kvinna, som hade modet och kurraget att vilja rädda ett helt folk. En kvinna som var beredd att offra sitt liv om så krävdes. Det handlar om den unga judiska fosterflickan Ester, som bodde i Persien dit hennes föräldrar hade blivit bortförda i fångenskap.
Ska vi kalla Purim nuförtiden, som firats i 2500 år, för judarnas kvinnodag kanske, när vi i dessa dagar världen över, firat internationella kvinnodagen sedan 1978? Det känns som om Israels folk ligger i framkant på att uppmärksamma kvinnors förmåga och mod, till att förändra världshistoriens utveckling.
 
Som sagt...
Allt började med att det judiska folket blev bortförda i fångenskap till Babylon. Efter 70 år blev landet erövrat och fick en ny kung, Kores, som förstod utifrån profetiska skrifter att Gud utvalt honom att befria den judiska befolkningen, och låta de återvända till sitt hemland. En del gjorde det, men många valde att stanna kvar. Men snart hade man en ny kung, kung Ahasveros.
En ung vacker kvinna vid namn Ester (Hadassa), hade blivit omhändertagen av sin kusin Mordokaj som fosterfar, eftersom hennes föräldrar var döda.
Efter stor dramatik i slottet, hade drottning Vasti blivit avsatt av kung Ahasveros, och en ny drottning skulle utses. Och här kommer Ester in på scenen! 
 
Kungens stadsminister, Haman, hade stort förtroende hos kungen, och när han blivit förnärmad över att en judisk man (Mordokaj - Esters fosterfar) bland kungens tjänare i porten inte böjde knä och föll ner inför honom, fick han utfärda en skrivelse att förgöra alla judar. 
Han drog alla över en kam. Alla judar skulle dödas!
"Deras lagar är olika alla andras lagar" sa man, och så drog man lott, pur, om vilken dag och månad folket skulle förgöras. 
Lotten föll på ett datum 11 månader framåt i tiden, den 13:e Adar!
 
 Skrivelsen som Haman fått rättigheterna att göra, utfärdades den 13:e Nisan. Den gick ut i ilbud och därefter "satte sig kungen och Haman sig ner för att dricka, men i staden Susan rådde bestörtning" (Ester 3:15). 
Det ser ut som om Ester tog tag i situationen på en gång hon fick höra om det inträffade, efter att Mordokaj informerat henne om alvaret i situationen:
 
Mordokaj sa:
Tro inte att du ensam av alla judar ska slippa undan 
därför att du är i kungens hus. 
För om du tiger denna gång , 
skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, 
men du och din fars hus kommer att förgöras. 
Vem vet om du inte nått kunglig värdighet
just för en tid som denna?
Ester 4: 13-14
 
 
Och Ester svarade:
 
Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig.
Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn varken dag eller natt.
Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt.
Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är emot lagen.
Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.
Ester 4:16
 
Allt går fort nu, varje stund är dyrbar och troligtvis börjar deras fasta på en gång dagen efter.
Och nu är det den 14:e Nisan!
 
På tredje dagen klädde Ester sig i kunglig skrud och gick in till kungen och "fann nåd för hans ögon". 
Han undrade vad hon ville, men hon drog ut på svaret och ville bjuda till fest.Och en till fest, och en till fest...
Tillslut uppdagades hemligheten om hennes ursprung, och den bistra sanningen om kungens stadsminister Hamans planer. 
Vad skulle kungen göra nu, när han gett signetringen att försegla skrivelsen som inte går att ta tillbaka? 
 
Efter två månaders intensivt arbete blev det nu Esters släkting Mordokaj, som fick befallning av kungen att göra en ny skrivelse.
I brevet gav kungen rättigheter till judarna att få försvara sig och hämnas på sina fiender den 13:e Adar. 
Så kom då dagen 11 månader efter Hamans skrivelse, och nio månader efter Mordokajs skrivelse...
Fienden hade hoppats få makt över dem, men de hade nu en omvänd situation. "Ingen kunde stå emot dem, ty fruktan hade kommit över alla folk".
 
14:e Adar blir en fest och jubeldag! Man klarade av sin domedag och vann seger. 
Det står att de ska komma i håg och fira detta i varje generation. Man får inte försumma detta minne och det ska firas med fest och glädje, där man ger varandra mat och gåvor. "Kvinnodagen" som varje generation skall fira!
Och Haman...ja, han blev hängd på en påle som han hade tänkt hänga Mordokaj på...
 
Ja, så undrar du: Vad håller hon på med, Eleonora?? Alla dessa datum, är de så viktiga??
Kanske, kanske inte...
 
Denna dramatiks början, i månaden Nissan, sammanfaller exakt på datum med Pesach och vår påsk. 
 
Den 13:e Nisan - förberedelse:
Förberedelse med att avlägsna all surdeg i de judiska hemmen.
Jesus firar en påskmåltid med sina lärljungar och blir sedan arresterad.
Haman sänder ut skrivelsen att alla judar skall dödas i riket.
 
Den 14:e Nisan - aktiv handling:
Påskalammet slakts i Egypten strax innan uttåget.
Jesus döms till döden, avrättas på ett kors och begravs
Datum när drottning Ester troligen börjar sin fasta tillsammans med det judiska folket, tre dagar och tre nätter.
 
Mose begärde inför Farao vi flera tillfällen att de skulle få gå tre dagsresor från Egypten, in i öknen för att offra åt Herren.
Jesus ligger i graven tre dagar och tre nätter. 
Drottning Ester och det judiska folket fastar i tre dagar och tre nätter.
 
Och Israels barn blir befriade, Jesus uppstår ur graven och drottning Ester finner nåd inför kungen!
 
 
Och nu är vi - du och jag - framme i tiden "11 månader" senare. En tid av dom, men också en tid av seger för de som inser sin "lott" i historien att vara en Ester som är "just för en tid som denna".
 
Det är mycket som vävs samman om man tittar på datum. Bibeln är en bok med så många parallella historiska berättelser, att vi också kan förstå att historiens parallella vingslag och världar hör samman.
 
Var är du i "just för en tid som denna?"
Jag är fullt övertygad om att vi var och en behöver utmana oss själva och fråga oss detta. Kanske Mordokajs ord till Ester gäller oss också i vår tid, personligen och med tanke på Israel...:
 
För om du tiger denna gång , 
skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, 
men du och din fars hus kommer att förgöras. 
 
/Eleonora

Leave a comment