full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Kul att vara tillbaka!

by Radio Tio | okt 10, 2017

Som nån annan skrev, kul att vara tillbaka här på bloggen. Jag skriver alltid lite från mitt amerikanska perspektiv eftersom jag bor i USA sedan 16 år tillbaka. Men jag försöker ändå följa med vad som händer i Sverige. Så glad att Internet och Facebook finns!

Jag var hemma i Sverige i augusti i 3 ½ vecka. Mest för att se till mina föräldrar som börjar bli till åren, men jag gjorde även 2 konserter som båda kändes väldigt välsignade. När vi gav ut min CD ”Open Your Heart” 2015 så hade jag i stort sett varit borta från den s.k. branschen i 30 år och det kändes lite som att jag fick slå mej in. Gud var med men det var ändå lite tufft som att man fick böna och be om att få spelningar. Dom här 2 konserterna var helt förberedda och jag blev glatt överraskad över gensvaret. I båda fallen var det eldsjälar som jag inte kände sedan förut som ordnade med allt och absolut ville att jag skulle komma och sjunga. 2015 hade jag och min man i stort sett bestämt att förutom min gamla hit ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”, (som jag inte kommer undan), så skulle jag bara sjunga sånger från CD:n och promota den. Nu 2 år senare upplevde jag att det var viktigt att ta med flera av dom gamla sångerna. 

Förra året fick jag bakgrunder till dom här sångerna från förr från Thomas, en glad broder och musiker i Blekinge. Jag gjorde t.ex. sånger från min vis-LP ”12 Nya Visor” från 1972 som innehöll specialskrivna sånger för plattan. Olle Adolphson skrev t.ex. ”Nu kommer kvällen” med profetisk text.

”Nu kommer kvällen och solen går, och skuggorna är nära.
Snart tystnar sången och natten rår, och blir kanske svår att bära.
Så sjung mens himlen ännu är ljus, och sång kan ge ro och lisa.
I våldets natt, i ondskapens hus, då hjälper oss ingen visa.
Men ska den dödas när modet flyr, för mörker nöd och fara.
Så ska den födas när dagen gryr. Då blir åter gott att vara”.

Jag sjöng även Ted Gärdestads ”Sol, vind och vatten” med text av Kennet Gärdestad som också skrevs för min platta och även har ett profetiskt inslag tycker jag. Det här är bara versarna.

Ӏnnu spelar syrsor till vindarnas sus
Ännu rullar kulorna på skolgårdens grus
Och än strålar solen på brunbrända ben
Ännu ruvar fåglarna fast timmen är sen

Det finns tid till försoning innan dagen är förbi
För jag tror, jag tror på friheten jag lever i
Och är det inte verklighet
så drömmer jag

Jag vill veta vägen till herdarnas hus
Jag behöver att omges av en ledstjärnas ljus
Det skymmer vid Sion och natten blir sval
Men än doftar blommorna
i skuggornas dal

Det finns tid till försoning innan natten slagit ut
För jag tror, jag tror att livet får ett lyckligt slut
Och är det inte verklighet
så drömmer jag”

Upplevde hur dom här sångerna gjorde att publiken även var öppen för dom nya sångerna och dom ville gärna ha nya CD:n efteråt. Jag vittnar alltid och berättar om mitt liv före och efter frälsningen. Jag tror att om man klart och tydligt står för Jesus så kan smörjelsen ibland vara på dom icke kristna sångerna därför att dom talar ett språk som människor förstår. Den här konserten var i Karlstads Domkyrka och det var fullsatt. Det hade jag inte väntat mej men det var verkligen roligt. Den andra konserten var i Norrköping tillsammans med många andra artister. Det var också välsignat och jag hade många bra samtal. Känner mej som fisken i vattnet i sådana sammanhang. Mer av det käre Gud Fader!

Vi jobbar vidare med nytt material. Det svåra för mej, och det kanske bara är en tankebyggnad, men jag jobbar heltid och har svårt att hinna skriva texter, göra sånger m.m. Här i USA hänger jobbet ihop med sjukförsäkring t.ex. och man har inte lika mycket tid för ”lek” här som i Sverige. Människor jobbar hårt och unnar sej knappt någon ledighet. Beder om rätt balans i livet. Vad vi är kallade till är ju ändå det viktigaste. Beder också om fler öppnade dörrar i Sverige. Det är där jag har en ingång och där finns det människor som vill lyssna och som så innerligt behöver evangelium.

Var välsignade!

 

 

Leave a comment