full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Vilka avtryck vill vi göra den korta tid vi lever på jorden?

by Radio Tio | nov 07, 2017

Jag kan inte sluta förundras över hur bibeln som skrevs för flera tusen år sen är så aktuell även idag. Texterna beskriver och tolkar problem, glädje och sorg på ett liknande sätt som vi gör i dagens samhälle. Visst finns det stora skillnader, det är ofrånkomligt med tanke på de olika förutsättningarna vi har, men likheterna är slående och överskuggar skillnaderna. Tänk att människor i alla tiden, från alla platser, upplever, känner och bli berörda på liknande sätt trotts att våra förutsättningar och livsförhållanden är så oerhört olika. Varje människa är unikt, det är till och med ett vetenskapligt faktum. Vi är unikt skapade och egna individer, men ändå är vi människor så väldigt lika. Jag skulle däremot vilja säga att människans likheter är så mycket större än våra olikheter.

Vad har då musiken för roll i detta?

Jo i samma toner, med samma ord sätter vi ord på musiken då som nu. Även om melodier och upplägg i vers såg annorlunda ut under bibelns tid så är likheterna att uttrycka glädje, sorg och passion den samme. Psalmistens konstnärliga förmåga att förvandla enkla ord till helig lovprisning från hjärtats djup. Att kunna spegla den verklighet de levde i på den tiden och utifrån det se allt det vackra och uttrycka sin tacksamhet i ära till Herren är för mig enastående.

Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud.” Ps 42:2

Att tala om Guds makt och väldighet genom att uttrycka sig i naturens under är för mig oerhört talade. Alla som läser texten förstår med en gång dem makt och myndighet Gud har.

Hans blixtar lyser upp världen, jorden ser dem och bävar. Bergen smälter som vax inför HERREN, inför hela jordens Herre.”ps 97:5

Jag fascineras av att vi kan vara så lika trotts att så mycket har hänt i världen från generation till generation. För en människa finns en livstid att uppleva och se världen, men i ett evighetsperspektiv är ett människoliv bara som en vindpust. Människan upprepar historien om och om igen. Även om människorna förändras så är världen den samma, precis som författaren i predikan skriver:

Det som har hänt kommer att hända igen, det som är gjort kommer göras igen. Det finns inget nytt under solen.” Pred 1:9

Med de orden kan man sammanfatta att vi lever endast en kort tid på jorden. Vad som har varit är gjort. Mycket är glömt och kommer således göras om igen, på gott och ont. Men det vi gör av det vi har kan förändra världen och påverkar framtiden för våra barn och barnbarn och det som ska komma. Psalmistens och predikarens ord har varit med och förändrat världen och precis som de var med och förändrade så kan även vi idag bidra till förändring. Vi kan välja att ge mer av glädje, mer av tillbedjan och mer av de goda krafter i vår värld. Men det är upp till oss. Den korta tiden vi lever på jorden, vilka avtryck vill vi göra? Allt handlar om just det, använder vi tiden till gott eller ont.

Låt oss bidra med det goda precis som våra föregångare, sjunga och glädjas för Gud förhärligande från generation till generation.  

Leave a comment