full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Vilken förmån vi har att kunna gå rakt in i härligheten närhelst vi vill

by Radio Tio | nov 14, 2017

Just nu har vi den absolut bästa tiden på året här i Arizona. Klarblå himmel, klar hög luft och ändå runt 20 - 25 grader mitt på dan. Nätterna börjar bli kalla och jag älskar att kunna släppa in frisk, kylig luft tidigt på morgonen. På sommaren får man ha alla dörrar och fönster stängda för att hålla värmen ute. Lite tvärtemot Sverige. Älskar alla helgdagar också. ”Thanksgiving” och sen kommer julen direkt efter.

Det blev inget kyrkbesök den här helgen. Vi, min man och jag, tillsammans med mina svägerskor har hjälpt svärmor bli av med en del innan flytten till ett servicehus.  Jag ville så gärna gå till kyrkan särskilt för lovsången den här söndagen. Istället fick jag en härlig stund i bilen. Min man körde flyttbilen och jag körde den andra bilen. Satte på radion och där var härlig lovsång på ”Family Life Radio”. Jag prisade och lovade Gud hela vägen till min svägerska som bor ca 1 timma från oss. Jag sjöng och bad i tungor. Härligt!

Vilken förmån vi har att kunna gå rakt in i härligheten närhelst vi vill. Lyfta från den här världens bekymmer och bara uppleva Guds kärlek och godhet. Ropa och skratta i Anden. Vilken frihet!

Lovsång och tillbedjan är ett mäktigt vapen. Jag tror helt och fullt på att strida i Anden när den Helige Ande så leder men jag tror att det verkliga vapnet som vi har är när vi kommer in i sann tillbedjan. Då har inte mörkret en chans!

Hade faktiskt lite skrivkramp den här gången. Ibland känns det som att man bara jobbar och jobbar och det finns ingen tid till att gå på djupet. I mitt sökande efter vad jag skulle skriva om hittade jag det här brevet som jag skrev till en känd författarinna som jag just hade läst en hjärtskärande intervju med. Hon lever inte längre men jag kan bara hoppas att brevet kom fram. Jag skrev ofta brev till folk som jag läste om eller såg på TV. Kände att Gud ville det. Kanske du som läser också behöver det här budskapet? Jag skrev det 2001 och hade precis flyttat till Kalifornien….

 
”Oceanside, 17:e November- 2001

Hej Kerstin

Det är november. Jag skriver från ett soligt Kalifornien. Den här månaden har visat sej vara den vackraste hittills, med klar luft och blå himmel. Precis lagom varmt på dagarna. Ljuvligt helt enkelt.

Jag flyttade hit i augusti till min amerikanske man. Bilden ovan tog jag i förrgår på mitt absoluta favoritställe, Laguna Beach. Påminner mycket om franska Rivieran med sin lite

konstnärliga atmosfär.

Hoppas att du inte tar illa upp att jag skriver till dej. Jag har själv varit i rampljuset och vet att det kan vara svårt att förhålla sej till brev från okända. Jag läste din artikel i Aftonbladet på Internet häromdagen där du beskriver åldrandets fasor. Det var vissa ordvändningar där som grep mej. Du skrev, -“finns det ingen som kan hjälpa mej” och –“finns det nån som kan dra mej upp..” Jag minns inte exakt ordagrant. Du skrev också något i stil med- “säj mej att det här går över”.

Jag har jobbat med gamla i många år så jag har sett det mesta på nära håll.

Jag vet att det här är oerhört känsligt och att det kan vara så att det jag vill förmedla är det absolut sista du vill höra just nu. Men det ord som kom till mej var från Psalm 40:3 - 4, “Han drog mej upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta.”

I Psalm 18:5 står det, “Dödens band omgav mej, fördärvets strömmar förskräckte mej. Dödsrikets band omslöt mej, dödens snaror föll över mej”…och i vers 17, “Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mej, han drog mej upp ur de djupa vattnen..”

I Psalm 107:10 vidare, “De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor”…vers 20, “Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång”.

Det här är underbara ord från Bibeln. Och sanna. Jag har själv upplevt Guds frälsande kraft. Han drog mej upp ur fördärvets grop och förvandlade mitt liv fullständigt. Han tog mej ut ur ångest och förvirring. Det är 16 år sen nu som jag tog emot Jesus, men det håller än och jag vet att det håller ända in i evigheten.

Jag är övertygad om att Gud kan förvandla ditt liv just nu på ett sånt sätt att de år du har kvar på denna jord kan bli de underbaraste du har upplevt hittills. Och ge dej en förvissning om att det ännu underbarare ligger framför, nämligen evigheten och det himmelska.

I Hebreerbrevet 2:14-15, står det om Jesus, att, “för att han genom sin död skulle bryta dens makt, som var herre over döden, nämligen djävulen. Så skulle han befria alla dem som på grund av sin dödsfruktan hela sitt liv igenom levde i slaveri.”

Jag vet inte av egen erfarenhet vad det vill säga att åldras, även om jag inte precis är purung, (jag ar 46 år), men jag vet vad det vill säga att ha ångest. Det var bl.a. den ångesten som drev mej till Jesus. Och jag kan ärligt säga att jag inte har upplevt ångest någon gång sedan jag blev frälst. Allt det mörka som fanns inom mej försvann och istället kom en underbar frid och glädje.

Det är väldigt lätt att bli frälst. I Romarbrevet 10:9 - 10 står det: “Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herren, och med ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst. Ty med hjärtat tror man, vilket leder till rättfärdighet, och med munnen bekänner man, vilket leder till frälsning”. I vers 13 står det vidare att: “var och en som anropar Herrens namn, han skall bli frälst”.

Jesus säger på ett ställe att, ”den som kommer till mej, ska jag sannerligen inte kasta ut.”

Uppenbarelseboken 3:20, “Nu står jag vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mej.”

Johannes brev 4:18 “I kärleken finns inget rum for fruktan, ty fullkomlig kärlek driver ut fruktan”.

Gud har inte bara kärlek, Han är kärleken. Att ta emot Jesus innebär att ta emot evig, gudomlig, villkorslös kärlek.

Som sagt, jag hoppas att du inte tar illa upp att jag skriver till dej. Det är bara väl menat.

Som en hjälp vill jag ge dej den här frälsningsbönen:

”Käre Fader jag kommer till dej. Jag tackar dej för att du har sänt Jesus Kristus för att dö och uppstå för mej. Jesus jag tar emot dej nu som min personlige frälsare. Tack for att du renar mej i ditt blod, tack for att du förlåter alla mina synder och föder mej på nytt. Tack Jesus for att jag tillhör dej nu och tack att jag får följa dej i resten av mitt liv. Tack Gud att du nu är min fader och att jag är ditt barn. Amen”

Gud välsigne dej!

Med vänliga hälsningar

Lena Andersson Hubbard”

 

 





 

Leave a comment