full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Skandaler och lögner är de gott om

by Radio Tio | nov 30, 2017
Jag sitter nere vid stranden på en medelhavsö och här är det många svenskar för tillfället. Där satt dom, en mormor med sitt barnbarn, och de hade just avslutat ett kortspel.
Och nu börjar historien...
Vem har vunnit, och hur var det med poängen i spelet?
Och någon har fuskat!
 
Mormor har fullt upp att förklara vad det innebär att fuska, att inte tala sanning, att vara äkta och trovärdig. Och jag ler lite inombords när jag hör argumentationen från pojken, och jag tänker på hur dessa tankar har upptagit mig och många andra den sista tiden. 
 
Aftonbladet, TV4, Allra och flera kändisar, har fått smaka på den bittra medicinen som är helt nödvändig just nu. Antagligen blir det mera av detta också framöver - tyvärr. Det är ett ont virus, syndens konsekvenser, som rör sig mitt ibland oss och lämnas sina spår efter sig.
Inte bara på avstånd finns dessa historier, fuskande och skandaler. I mitt dagliga arbete dyker det upp händelser som har med lögn och fusk att göra, och utmaningarna finns hela tiden där. Hur hanterar man det man ser, hör och upptäcker? 
Det finns en kultur som gör sig mer och mer gälande av "jag, mig och mitt". Att upprepa en lögn gång på gång verkar också vara en metod man tror fungerar. Tillslut så är det nog sant - tror man - och man håller varandra bakom ryggen. Eller så hävdar man sin rätt med näbbar och klor, mitt i historier där man undanhåller fakta och sanning.
 
För ca. 15-20 år sedan möttes jag av en kultur som sa att "så länge ingen upptäcker det är det ok". Jag minns hur omtumlad jag blev när jag insåg att det faktiskt fanns de som resonerade på detta sätt. Och nu ser jag hur detta synsätt breder ut sig mitt i vårt samhälle. 
Lögnens ande.
 
För några veckor sedan lyssnade jag på "Spanarna" på radion. Ett underhållningsprogram som många gånger verkligen sätter huvudet på spiken. Där talade man om trenden hur man kan fixa falska certifikat, betyg och dokument och hur endel betraktar detta som smarta drag. Och de konstaterar att "det är bättre att vara en falsk förlorare än en autentisk fuskare".
 
Att kliva in i en sfär av osanningar börjar vanligtvis inte med ett tydligt beslut. Nej, det går lite allteftersom...
Ett litet avsteg, en liten olydnad och så kommer URSÄKTERNA!!!!!
 
Det är inte våra omedvetna felsteg eller synder som är problemet, utan det är det vi överser med och ursäktar. 
Och snöbollen rullar och blir större och större...
Och hvuden rullar...
 
Mitt i allt detta vet vi att: GUD SER DIG!!!
Och det är dags att göra upp!
 
"Men det är nog inte så farligt. Det här är inte Sodom och Gomorra..." 
Profeten Hesekiel lyfter inte fram Sodoms omoral i första hand som orsak till deras undergång, utan säger: 
 
 
Sodoms synder var högfärd, lättja och frosseri,
och de fattiga fick svälta utanför hennes dörr.
Hes. 16: 49 
 
 
Ja, vad ska man säga..? 
 
 
 Lögnare och bedragare har ingenting i mitt hus att göra.
Ps. 101:7
 
Dra ut i triumf,
försvara sanningen, ödmjukheten och rättvisan.
Ja, gå framåt till stora segrar!
Ps. 45:5
(Handbok för livet)
 
 
Vi har nog ett och annat att göra.
 
Eleonora Lahti 
Uppsala

Leave a comment