full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Hej alla kära läsare av Musik-Bloggen här på radio 10 : )

by Radio Tio | jan 08, 2018

Jag börjar med att citera Jesus där han faktiskt står och ropar i Lukas 4: 18 -19

"Herrens Ande är över mig,  för att han har smort mig till att förkunna glada nyheter för de fattiga. Han har sänt mig till att hela dem som har förkrossade hjärtan. Till att ropa ut FRIHET för de fångna och syn före de blinda, och till att ge de förtryckta frihet (tex folket i Iran ) och till att predika Herrens behagliga år" !!!

Jag citerar också här från en bok som jag just nu läser:

"Den lame mannen som fördes fram till Jesus på en bår behövde först och främst få förlåtelse för de synder han begått., vilket Jesu ord till honom gör klart:

" Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna" ( Matt 9:2) Den oförlåtna synden hade fört med sig en andlig bundenhet, men så snart denna bröts botades hans förlamning.

De som stod runt omkring trodde att mannens oförmåga att gå var hela problemet, men Jesus visste att mannen behövde en mycket djupare befrielse innan han kunde återfå sin fulla hälsa.

(fortsatt citat)" Medan vi bad för Mary, en mogen kristen kvinna som sökte mer av Guds helande i sitt liv, mindes hon plötsligt något som hände när hon var 8 år. En äldre pojke hade närmat sig henne, pratat med henne och rört vid henne på ett sexuellt sätt. Hon hade blivit förvirrad och upprörd av det som hände.

Hon hade inte tänkt på händelsen på många år, men förstod att Herren förde upp det i hennes tankar nu så att han skulle kunna hela henne.

När Mary förlät pojken vad han hade gjort upplevde hon det som om han faktiskt var närvarande, och även hur smutsig hon hade känt sig av det som hänt. Vi bad Herren göra henne fri från det osynliga andliga inflytande som pojken haft över hennes liv. När Gud mötte henne med frihet och helande suckade hon djupt och berättade att hon upplevt en fantastisk känsla av befrielse när hon löstes från denna nedsmutsning.

Det Mary beskrev var i själva verket ett andligt inflytande som hållit henne bunden i 50 år. Det blev möjligt för henne att ta emot verklig frihet från Jesus". (slut citat) För att anknyta till det som är aktuellt "me too" .

Det är verkligen fantastiskt att alla de som pg.av olika anledningar inte vågat träda fram och berätta, nu gör det och avslöjar sina förövare. Men människan som blivit utsatt och även förövaren förstås, måste få hjälp som dessa två vi skrivit om härovanför. Den enda som kan ge verklig hjälp är Jesus Kristus.

Till slut ska jag citera en sång jag skrivit som finns på min CD "Goda gåvor" som förklarar hur Jesus sätter dej fri.

Den är skriven utifrån Jesaja 53 och 1 Petrus 2:24-25 samt utifrån det Jesus gjort på Golgata och när han uppstod igen för oss, som beskrivs i Nya Testamentets första 4 böcker Evangelierna:

" Straffet tog han på sig för att du skulle få frid. Det var dina smärtor han bar för din befrielse. Medan man trodde att han var slagen av Gud . Var det för din synd och sjukdom som han inte sa ett ljud. Tigande tog han hugg och slag tills hans rygg var som ett sår. All förbannelse tog han in i sig när spikarna trängde in i hans kropp. Det var våra sjukdomar han bar. Våra smärtor lade han på sig . Han var sårad för våra synders skull. Slagen för det onda vi gjort. Han dog för dig för att du skulle få frid. Genom Jesu sår har vi blivit helade ."

Med önskan om Guds Frid till dig detta nya år

Marie Lönngren Sonesson

 

Leave a comment