full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Paulus bön - att uppfyllas av Guds fullhet

by Radio Tio | feb 14, 2018
Jag börjar med att citera Paulus när han skriver till efesierna. Det är faktiskt en bön han ber. Ef 3:14-21 :

"14, Därför böjer jag mina knän för Fadern,15, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.

16, Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge er kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande

17, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken.

18, Ni ska då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet 19, och lära känna Kristi kärlek,
som går långt utöver vad någon kan förstå. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet.

20, Han som förmår göra långt mer än allt vad vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss.

21, Honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, Amen.


Paulus skriver i slutet av vers 18 " Så ska ni bli helt uppfyllda av Guds fullhet" Hur då? Jo naturligtvis genom att vi tar reda på och 
försöker förstå det han skriver i raderna innan :)

Det Paulus gör här är att han ber till sin Far i himlen. Han har en personlig relation med honom som har skapat himmel och jord. Han får kalla honom Far.
Far är samma ord som Pappa. Paulus skriver till församlingen i Rom i 8:15 "Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skall leva i fruktan ( betyder 
att ni behöver inte vara rädda) Nej ni har fått barnaskapets Ande , i vilken vi ropar Abba = hebreiska ordet för Pappa Fader :)

Förutsättningen för att vi ska kunna älska är att vi har fått möta kärlek själva. Johannes Jesu lärjunge som kallas kärlekens apostel
skriver i sitt första brev 4:7-12 " 7,Mina älskade , låt oss älska varandra för kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud
och känner Gud 8,Den som inte älskar har inte lärt känna Gud ty Gud är kärlek. 9,Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen
för att vi skulle leva genom honom.10,Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin son till
försoning för våra synder. 11, Mina älskade, om Gud älskade oss så högt , är också vi skyldiga att älska varandra
.

Just nu sitter min man David och sjunger på en sång :

"Kärlek vid som oceaner, nåd så väldig som en flod. När vår Herre för oss alla offrar sig, sitt dyra blod. Vem kan avstå sådan kärlek, 
motstå nådens verklighet. Hjärtats sång om Jesu kärlek sjungs var dag i evighet."

Allmänt står det under. Är det någon som vet vem som är författare till den ?

 Fortsättning följer i min nästa nästa blogg :)

Stor Välsignelse till er alla / Marie Lönngren Sonesson

Leave a comment