full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Kom ut ur öknen

by Radio Tio | mar 13, 2018

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Ord 3:5

Förra månaden fick jag privilegiet att predika i en fantastiks församling I Malmö, Malmö International Church. Ämnet handlade om ökenvandringen, det vill säga den andliga ökenvandringen som oftast får sitt uttryck även i den fysiska verkligheten. Min erfarenhet säger att vi alla går igenom dessa öken perioder någon gång i livet. Den kan pågå olika länge och vara olika ofta. Mycket beror på vårt eget sätt att agera under tiden i torka. Jesus själv hade en period i öknen där han blev testad av djävulen. Bara det säger en hel del, det är alltså inte synd i sig bara för att man har en ökenperiod utan det handlar om vad vi gör av den perioden som avgör resultatet. Det vill säga: går vi starka ut den eller har vi brutits ner och kanske till och med förtorkat vårt andliga liv?

Precis som Jesu upplevelse, är ökenvandring är en tid för prövningar, en tid då vi faktiskt blir testad i vår tro. Israeliterna å andra sidan fick genomgå en ökenvandring på 40 år på grund av olydnad enligt bibeln men även där handlade det om att bli testad i sin tro.

Min tolkning av den andliga ökenvandringen är att det finns två typer av vandring. Delvis finns det en ökenvandring där Jesus själv tillåter oss vandra med syfte att bli prövad och testad i vårt tro. Tänk själv hur lätt det är att säga ”Gud är god, allt är väl” när livet är bra och vi upplever oss välsignade i allt. Det är värre när vi faktiskt går igenom svårigheter och prövningar i livet, det är inte lika lätt att prisa Gud och ge honom äran för allt då.

Men jag ser också en annan typ av ökenvandring, en vandring som vi själva väljer att gå in i. Denna vandring handlar ofta om att vi är oförsiktiga och naiva. Vi tycks tro att vi har koll på allt och därför behöver vi varken läsa bibeln eller be. Vi behöver antagligen inte heller kristna vänner och ledare omkring oss som hjälper och stöttar oss. Precis på samma sätt som vi behöver mat varje dag för att orka leva så behöver vi andlig mat för att kunna leva ett andligt liv. Vi kan inte äta extra mycket en dag och tro att det ska hålla en vecka. Nej, vi behöver fylla på varje dag.

Det finns många anledningar till varför vi går igenom öknen. Men en ganska vanlig anledning är att vi faktiskt har gjort fel val. Vi är kanske på fel plats eller valt fel saker i livet som gör att allt runtomkring oss är ökentorrt och tillväxten helt obefintligt. Även om öknen är torr och livlös så finns det trotts allt växter som på något sätt lyckas överleva. De växer, men det går oerhört sakta. Även om det bara är lite vatten så är de fortfarande i behov av vatten. Skulle det aldrig regna i öken skulle även dessa växterna till slut dö ut. Så är det också med oss, vi kanske kan överleva en längre tid i öknen men vi ser väldigt lite frukt/resultat i vårt liv, till slut dör vårt andliga liv helt. Vi är trotts allt i behov av det andliga vattenflödet för att överleva.

För att kunna blomstra i vårt liv och framför allt vårt andliga liv så måste vi hålla oss nära vattenkällan, som är Jesus. För att helt kunna veta hans tankar och planer över våra liv så kan vi inte dra oss undan eller ignorera Hans ord. Jesus har en plan med ditt liv, han vill se dig leva det livet fullt ut. Våga lita på hans ledning.

Glöm inte att kampen finns i ditt sinne. Vad är det vi fyller våra sinnen med? Oavsett om vi är i öknen eller inte så kommer Jesus aldrig att lämna oss. Han finns där och vill leda oss.

Är ökenvandringen något Jesus har tillåtit dig vandra så kommer han med säkerhet att finnas där för dig genom allt. Men är ökenvandringen något du själv har orsakat så uppmanar jag dig att vända om och gå tillbaka till den plats i ditt liv där du kände att Gud faktiskt var med dig.

Med önskan om allt gott

 

Maria Owiredu

Radio 10

Leave a comment