full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Påsk och Pesach - Hur hänger det ihop?

by Radio Tio | mar 27, 2018
Så är det då den 14:e Nisan på fredag! 
Tyvärr är det inte många som har koll på vad det betyder - men det är kring detta ALLT kretsar.
Det är den dag vi i vår kultur kallar för långfredag, och bland judarna "Den stora förberedelsedagen" då man firar sedermåltiden på kvällen.
 
Detta är Herrens högtider, 
de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider:
I första månaden (Nisan), 
vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är Herrens påsk.
3Mos. 23:4-5
 
I år sammanfaller våra högtider, men förra året var det en hel månad emellan.
När judarna lägger ut högtider i sin kalender under året, bestäms deras placering utifrån den kalender Gud gav dem, som är månkalendern. Vi däremot, i vår kultur,  använder solkalendern, vilket de romerska ledarna på 300-talet införde, och då man  samtidigt förbjöd den judiska månkalendern. På kyrkomötet i Antiokia år 341, förbjöds även judar och kristna att fira påsk tillsammans. Det var nog inte så konstig heller, efter det officiella uttalandet som Konstantin hade på kyrkomötet i Nicaea, ett antal år tidigare, år 325:
- "Låt oss inte ha någonting att göra med det avskyvärda judiska packet."
 
Ja, att fortsätta bygga kyrka på den grunden kan bli hur tokigt som helst...
Denna dag firar judarna fortfarande, till minne av slaveriet och uttåget från Egypten. Efter alla tio plågor, som var segrar över egypternas olika avgudar (!!), får de uppmaningen att slakta ett lamm, stryka dess blod på dörrposten och äta lammet och brödet som man inte hunnit jäsa, det osyrade brödet. 
Och traditionen lever vidare...
På Jesu tid offrades det 100 000-tals lamm i Jerusalem. På morgonen vid niotiden bands översteprästens lamm fast vid altaret, och vid tre-tiden slaktades det och prästen säger: "Det är fullbordat"
Sedan var det dags för de flesta judarna med sedermåltid, med det slaktade lammet.
 
En del firade sin sedermåltid kvällen innan 14:e Nisan. Det finns en passage i texten om att fira "mellan aftnarna". Det var vad Jesus och hans lärljungar gjorde. Man kan förstå att det var enormt antal lamm som skulle hinnas med att slaktas, och därav denna praktiska del.
 
När folket är påväg till templet denna dag, för att få sitt lamm slaktat, ser man nu Jesu kors tillsammans med två andra kors. Han har blivit uppspikad på morgonen vid niotiden. Sedan kom ett mörker mellan klockan tolv och tre. Vid tre-tiden ropar Jesus: "Det är fullbordat!"
Israels barn blir räddade av lammets blod på dörrposten, och kan nu dra ut från Egypten...
Vi kan bli räddade på grund av Jesu blod på vår hjärtats dörrpost, för att Jesus besegrat dödsriket....
Israels barn får nu uppleva friheten.
Och vi - som är inympade i det sanna olivträdet, bekänt Jesus som Herre och frälsare - får ta del av det Jesus erövrat till oss. 
Så fantastiskt!!! 
 
Snart kommer pingsten, där vi också får se Guds storhet med GT:s skuggbild av hans underbara återlösningsplan för oss alla.
Allt hänger ihop!
 
Tänk så mycket fantastiskt som har legat i träda och undangömt under nästan 2000 år. Kunskap om Guds högtider gör hans återlösningsplan ännu mera begriplig, närvarande och fantastisk!! 
 
Ja, jag undrar verkligen vilka krafter det var som försökte hålla tillbaka allt detta! Röra till kalendern, förlöjliga högtiderna och även sammanblanda dem med annat. Det gick tyvärr så långt att romerska kristna kallade högtiden för "Easter", ett äldre namn på en hednisk romersk vårfest. Men förstås, man undanhölls ju från att läsa bibeln. Och värre blev det. Den lästes tillslut på latin inför ett folk som inte kunde språket....
Nu har vi biblar överallt, till vår glädje. Men hur mycket läser man bibeln i vår tid???
Dags för reformation!! 
 
Eleonora Lahti
Uppsala

Leave a comment