full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Tankar om döden

by Radio Tio | apr 27, 2018

Jag tänkte skriva om döden idag. Upplyftande, eller hur? Jag tänker på alla dom som läser den här bloggen och som kanske inte känner Jesus ännu.

Många kända profiler i svenskt nöjesliv har gått bort sista tiden och jag tror det skakar en del. När man kommit upp i min ålder, (63), börjar man se många som funnits med sen man var liten inte bara åldras men gå bort. Och många i t.ex musikbranschen är nu uppe i 70-årsåldern och närmar sej 80. Björn Skifs sa t.ex efter att Jerry Williams gått bort. ”Ingen kommer undan.” Så sant..

Det var mycket som samverkade till att jag blev frälst när jag var 30 år. En sak var att jag hade svår dödsångest som började när jag var i 24-års åldern. Det finns en sång av John Lennon där han sjunger: ”Nobody told me there'd be days like these”. Jag vet inte vad sången handlar om för övrigt, men just den frasen fastnade i mitt sinne och jag tänkte att ingen hade någonsin förberett mej på den ångest som jag upplevde då. Jag tänkte på Pär Lagerkvist som skrev: ”Ångestångest är min arvedel, min strupes sår mitt hjärtas skri i världen”. Och jag tyckte det var så fruktansvärt att detta nu skulle vara mitt liv.

I Predikaren 12:1 står det: ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, (förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem»...

Jag tolkar det även som att ”tänk på slutet/döden i din ungdomstid”. Jag är så tacksam att jag hade den dödsångesten för den ledde mej till frälsning. Många, många bara skjuter döden framför sej och vägrar ta itu med hela frågeställningen.

En sak som jag inte kunde begripa var att om nu döden var så naturlig varför reste sej hela mitt inre upp emot den. Jag tänkte med fasa på hur min kropp, jag, en gång skulle förintas. Det var nåt som inte stämde.

I Hebreérbrevet 2:14,15 står det:

”för att han, Jesus), genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen,och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv”.

I Johannes 11 25-26 säjer Jesus "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin döTror du detta?"

1 Kor 15 20-23: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom”.

När jag blev frälst där på stranden på Mallorca så försvann dödsångesten. Jag tror att all ångest är dödsångest i grund och botten och som Bibeln säjer, den håller oss i slaveri.

Nu blev jag fri och jag var inte längre en fånge i min kropp utan jag fick liv i min ande. JAG var nu en ande som bodde i en kropp. Jag blev fri från mej själv och allt det gamla. Evigt liv kom in i mej. Jag fick ett val där på stranden att välja mellan död och liv. Jag sa ja och valde LIVET. Jag dog och uppstod med Jesus där i samma stund. Och jag fann en väg UT ur detta jordeliv.

”Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva”….5 Mos 30:19

”Kristi kärlek driver oss, för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem”. 2 Korintierbrevet 5:14-16

Jag tror många människor har en folktro mer än en biblisk tro. Man tror lite vagt att ens närmaste ska mötas i himlen när dom dör.

Bibeln är väldigt klar över att det bara är genom tro på Jesus Kristus som vi kan få evigt liv och tillträde till det himmelska. “Jag är Vägen, Sanningen och Livet och ingen kan komma till Fadern utom genom mig”, säjer Jesus. Johannes 14:6

Jesu ord: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Johannes 3:3

Och i Petrus 1:23 ”Ni är ju född nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.”

Jesus är Ordet, den oförgängliga säden. Jesus säjer:

”Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva." Johannes 6:50-51

Inget är underbarare än att veta att det finns en evighet som väntar. Skjut inte upp till morgondagen vad du kan göra nu. IDAG är frälsningens dag!

Bed så här från ditt hjärta:

”Käre Jesus, jag kommer till dej. Tack för att du dog på korset för MINA synder. Tack för att du tog MIN död för att jag skulle få LEVA. Jag tar emot dej nu som MIN Frälsare. Tack för att du föder MEJ på nytt och ger mej evigt liv. Tack Fader i himmelen för att jag nu är ditt barn och tillhör dej. Amen”






Leave a comment