full screen background image

En titt i backspegeln

 
Det är redan en bit in i augusti och det känns som om tiden bara går fortare och fortare. Jag förstår inte vad som händer! 
Hur som helst: Jag har köpt en cykel i sommar. Önskar bara att jag cyklat mera än vad jag gjort, men man kan ju bättra sig.
 
Det märkliga var att jag fick tillbaka så många barndomsminnen när jag har cyklat. En hund och en prästkrage förde mig omkring 50 år bakåt i tiden... Det var som att titta i backspegeln.
 
En kvinna kom gående med sin hund på grusvägen där jag cyklade. Och det var väl inte så märkvärdigt, jag som ofta möter hundägare på mina promenader. Men, jag cyklade den här gången...
Jag blev påmind om den isande kyla och fruktan som jag upplevde som barn när en stor schäfer jagade mig. Jag hade plockat liljekonvaljer i en backe, när hunden upptäckte mig. Och jag slängde mig på cyklen med hunden jagande och skällande bakom mig. Ojoj, vad det gick undan!
 
Så cyklade ja vidare på min nya vita cykel, och såg fullt med prästkragar längs med vägen. 
Som barn lekte vi ofta med dessa blommor för att se om vi skulle bli gifta. De vita kronbladen plockades varsamt bort medans vi sa "gift, ogift, gift, ogift..." Det gällde att få "gift" på det sista bladet.
På badstranden var det ofta en tråd från en filt eller badlakan som sysselsatte oss. Vi snurrade tråden runt fingret för att få veta första bokstaven på den vi skulle gifta oss med. A, B, C, D, E...
 
Jag fortsätter reflektera utifrån det jag ser och upplever, och samtidigt tittar jag bakåt i backspegeln.
 
Det är konferenstider och vi ser alla åldrar blandas. Jag lägger märke till en liten pojke i 8-9 års ålder. Han har som många andra barn sin iPad med sig och lurar i öronen för att inte störa.
Det är fullt tryck i lokalen och alla kan vara med i lovsången när texterna rullas upp. Efter en stund är det så dags för Ulf Christiansson - och ingen är oberörd! Pojken fortsätter titta på sin Ipad, helt omedveten om vad som händer i lokalen. Och bibelorden kommer upp på skärmarna.
 
ALLT är så långt ifrån hur det var, när jag var i den åldern - och jag tittar återigen i backspegeln.
Min "aktivitet" på mötet, var att leta rätt på vilken sång vi skulle sjunga ur Segertoner. Pastorn sa ett nummer, och man måste vara allert så man inte missade det. Och man sjöng vers på vers... Sedan var det kollekt och man hade sina slantar med sig, och därefter var det dax för predikan.
I mammas bruna bibel försökte jag hitta dagens text. Nu började det bli långtråkigt, och man väntade och väntade att predikan skulle ta slut. För att orka en liten stund till fick man en Tulo, eller ännu bättre en vit Läkerol.
Kanske man fick tillåtelse att gå på toaletten...
 
Vad tog vi med oss in i framtiden från vår barndom, och vad ger vi nästa generation för verktyg in i vuxenlivet?
 
Vi kan bära med oss händelser och upplevelser som vi en gång inte rådde på, och där fruktan och oro nu kan ha funnit en boningsplats. I leken kan verklighetsflykten fått det utrymme, som trängt undan sann vägledning och korrigering, för att i värsta fall uppenbara sig som krossade drömmar. Vår "iPad" som spelar upp gamla minnen och föreställningar och hindrar oss att se och ta in det som händer här och nu.
 
Men hur ska jag nu resonera kring "tråkiga" möten som barn kan uppleva det? Och kanske inte bara barn...
Vi får konstatera att vi lever i en tid där underhållningsmentaliteten är en självklar del av tidsandan, OCH det är något som Guds Ord varnar för!
 
 🔹🔷🔹
Det ska du veta att i de sista dagarna 
skall det komma svåra tider.
Människorna skall älska njutning
i stället för Gud
och ha ett sken av gudsfruktan
men förneka dess kraft.
Håll dig borta från dem!
2Tim. 3:1,4-5
🔷 
 
Vänj den unge vid den väg han bör vandra... 
Jodå, jag vet vilket dilemma detta är. 
Inte alls så enkelt. Nästan omöjligt.
Kan man tycka.
Man blir uppgiven - nästan.
Orkar man verkligen ta tag i detta?
Men alla andra..? Hur ska man göra nu då?
 
Det finns en biblisk backspegel som för oss till sanningar och grundbultar vi inte får tappa och förlora. Kanske som vi till och med måste återerövra! Det är mycket i vår tid som påminner om hur det var för Israels barn en gång i tiden, innan de kom i fångenskap. Vi har en egenskap att vilja plocka ut russinen ur kakan, alla välsignelser och talet om en underbar framtid,  men det finns mycket annat också som talar till oss i vår tid - om vi vill och vågar lyssna.
 
Tio av Israels stammar fick på 700-talet f. Kr. uppleva hur assyrierna kom och erövrade dem, för att föra bort dem som fångar till Babylon. Tvåhundra år senare kom babylonierna och tog de resterande två stammarna, Juda och Benjamin. De hade fått en nådatid som krävde omvändelse och bättring, men man lyssnade inte.
 
Amos ropar - i vår tid! 
Backspegeln visar en tid för länge sedan - som i sin tur har en spegel in i framtiden...
Amos talade till ett folk fylld av självsäkerhet, egenrättfärgighet och brist på gudsfruktan.
Där är vi nu!
 
Eleonora Lahti
 

Veckans bloggare:
Eleonora Lahti

 
 
Marie Lönngren Sonesson
 
Marie Lönngren Sonesson
Tidigare inlägg från

Om uppmuntran betyder något...

by Radio Tio | maj 09, 2018
Vad betyder något för oss? Vad värderar vi högt och uppskattar? Vilka grundläggande behov har vi som vi var och en samtidigt kan vara generösa och dela med oss av - och som alla egentligen har möjlighet att förmedla på ett eller annat sätt?
För en tid sedan blev jag uppmärksammad på ett ord i bibeln som stannat kvar i mitt medvetande: 
 
....om det betyder något.  (Fil 2:1)
 
De handlar bl.a. om uppmuntran! 
 
Betyder det något för dig? Jo, jag förstod väl det! Det betyder massor för oss alla. Ibland visar vi glädje och tacksamhet när vi möts av det, andra gånger har vi svårt att ta emot, och undrar om det verkligen är sant och på riktigt. ..Vi känner oss lite vingklippta och sårade, och flaxar runt och blir osäker på hur det egentligen är.
 
Vanligtvis är det väl ändå avsaknad av uppmuntran som är det vanliga för oss. Det som gör en människa likgiltig, missmodig, osäker och som gör att man kanske även tappar livsgnistan. 
Själv kan jag känna hur jag stärks och växer i vissa sammanhang bland vissa människor. Att ge och ta emot uppmuntran och erkännande är där enkelt och självklart. Och i andra sammanhang dräneras jag på kraft, glädje och energi. Det är som om man vore olika personer, där man värderas, uppmärksammas och ses på ett helt annat sätt. 
 
I allt detta ligger utmaningen!
Du kan välja att vara en termostat som höjer värmen och inte en termometer som bara uppfattar situationen. Våga tro att du kan förändra atmosfären genom ditt sätt att vara och gensvara! Vi har alltid en möjlighet att så liv där vi går fram och utvidga Guds rikes gränser. 
Det finns något som smakar gott för alla människor, och det är det som kallas för Andens frukt. När vi känner oss missförstådda, orättvist behandlade eller allmänt överkörda, då har vi möjlighet att göra skillnad och låta någon smaka på den frukten. 
Det handlar om att stå fast i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. (Gal. 5:22-23) 
När vi tränar oss i detta så mognar frukten mer och mer, och blir riktigt attraktiv. Övermogen blir den aldrig, eftersom vi delar med oss av den. Det kommer nytt hela tiden....
Örnen har stort symbolvärde i bibeln. Man säger att hela naturen frukta stormar, men inte örnen. De största framgångarna förlöser örnen i motvind. Om den möter motvind med vingarna i rätt vinkel, lyfts den högre och kan alltså nå de högsta höjderna. 
 
Det är dags att uppmuntra - om det betyder något...
Det är dags att vara en termostat - och inte en termometer.
Det är dags att flyga - men se till att ha rätt vinkel!
 
/Eleonora Lahti

Leave a comment